Sista dagarna har jag stressad inombords, vill bara att det ska vara den 4 mars och att jag ska få besked. Besked på alla provsvar och vilken efterbehandling som väntas...
Vissa stunder har det varit en positiv stress, nästan som jag går och väntar på att få ett roligt besked...jag har dessvärre kommit på mig själv! :o...jag har nämligen själv en bra lösning/bra behandlingsplan som innebär att jag kommer att kunna både jobba och få behandling. Ett lagom mellanting och inte det som min dr pratade om sist vi sågs, en cocktail av alla behandlingar (cytostatika, strålning och hormonbehandling). Gillade inte riktigt det förslaget och diskussionen :o
Men när jag marknadsför min behandlingsplan till nära och kära lyckas jag inte sälja in den riktigt. "Du vet vad proverna har visat so far", "tänk inte så, du kommer bli så besviken", "det finns ingen chans att du endast kommer att behöva en behandling" etc etc.
Jag lyckas ändå inte att ta till mig "det" utan hoppas att jag ska komma lite lindrigare undan. Det kanske innebär att jag blir väldigt ledsen imorgon. Men som en klok person till mig sa för ett tag sedan "om jag har tänkt positivt och jag får ett negativt besked så har det ju ändå inneburit att jag har varit glad dagarna innan det negativa beskedet och då har jag ju har faktiskt boostat mig med positiv energi. Det är ju inte bättre att måla "fan på väggen", det gör ju inte att jag tar inte ett negativt besked bättre...kanske tom sämre för jag är trött av att jag har grubblat och varit ängslig..." Tänkvärda ord tycker jag.
Men nu är det snart den 4 mars vilket känns väldigt bra. Jag ska vara open minded (som min kära dr säger :) och göra det bästa av resultaten oavsett vad de är.
Håll tummarna att morgondagens möte blir ett BRA möte!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar