Twingly statistik

Twingly statistik

lördag 26 juli 2014

Mitt namm är Kiwi... Fru Kiwi







Kolla in min nya blonda (tror det är blont! :o) frisyr och mina långa tjocka mörka fransar. Nu börjar man faktiskt kunna ana hår på hjässan, ok inget tjockt hårsvall och inte så lätt att se... Men i rätt vinkel och i bra ljus kan man faktiskt se lite fjun och jag har nog i alla fall tre fransar per öga. Jag är så stolt över min starka kropp som börjar ta sig efter rävgiftet och snart kanske jag får säga upp medlemsskapet i "Team Flintis". ;)



måndag 21 juli 2014

Nya tag!

Vad ska man göra när man känner sig för trött för att träna eller överhuvudtaget röra på sig?

Jag tog mig förra veckan till den härliga "godisaffären", Amoena. Nya träningskläder innebär alltid ny energi och glädje och ett första steg till att komma igång.

Jag är kräsen som få och med x antal extra kg på kroppen (hrmmm...kortison kg) så har jag blivit extra kritisk, ja till det mesta kläderna faktiskt.

Så ett besök hos Amoena gjorde faktiskt att jag blev återigen sugen på att komma igång att röra på mig! Som tidigare besök var det en underbar känsla att få komma till butiken, man blir fantastiskt härligt bemött och servicen är på topp. Det är som när jag provade brudklänningar (för måånga måånga år sedan), jag kände mig exklusiv och blev behandlad som en prinsessa.

Håll i hatten för här ska ni få se kortisonfyllda Anna! Men ni får bara njuta av bilderna ett tag, för snart kommer det nya och utan kortison fylld kropp! :o ;)

Ps. Är rädd för att jag kommer få äta upp den sista meningen...Ds.

De fina träningskläderna finns på: http://www.amoena.se/
 

Detta är en helt ljuvlig sport-BH,
faktiskt den bästa jag har haft.
Sitter som guten, håller alla delar
på plats.

Ps. Vem hade kunnat
ana är det gömmer sig en bröst-
protes i denna BH! :)
Måste dock tilläga att denna hade
jag velat ha med eller utan
protes! Ds.




 
Jag är ju inte så modig så jag tränar
och visar mig i endast sport-BH,
utan då fyndade jag en passande topp
till de nya träningsbyxorna!
Här är jag slut efter ha sprungit med
min stora tjej. Hon höll på att
fullkomligt ta livet av mig. ;)
 
 
Såklart hittade jag ett par
snygga träningsbyxort
som passade fabulous! :)



















 

söndag 13 juli 2014

En rejäl spark i baken!

Hade det inte varit för min kära syster så vette sjutton om jag skulle ha vågat mig på en löparrunda!?!

Igår hade jag en vilodag och kände mig hyfsat ok i morse. Biverkningarna har börjat passera och jag börjar känna igen mig själv igen. :)

5 km löpning, ja med handen på hjärtat... vääldigt långsam löpning. Dock inga gå-pauser!
 
 
Sjukt stolt över att jag lyckades springa 5 km.
Tack älskade syster för din coaching,
det hade aldrig gått utan dig!

Efter 5 km löpning fick vi lov att gå
ytterligare 5 km för att
komma hem igen. Typiskt!
Galet trött!
 
 
 
 
 
 
 
 




lördag 12 juli 2014

Jag har varit i Helvetet och vänt

Det var en helt overklig underbar känsla när jag gick ifrån Onkologens behandlingsrum i fredags.

Det var den absolut sista gången jag bröts ned av dessa avskyvärda hemska gifterna. Jag kommer inte ligga i någon av deras patient sängar mer, inte få cellgift i poth-a-cathen, inte behöva glufsa salta pinnar och kex för att mota Olle (=illamåendet) i grind...Sista cellgiftbehandlingen är verkligen avklarad!

När jag kom hem från sjukhuset skålade vi i bubbel (viktigt moment att göra innan biverkningarna skulle hinna kicka in ;) och jag kände en stund av lugn och harmoni.

Sedan kom högtrycket, den stilla tryckande heta värmen och biverkningarna tog fart en efter en...Jag kan inte med ord beskriva hur sjuk jag har varit, vilka panikkänslor jag har haft, jag har haft svårt att andas, tappat känsel i fingrar och tår, värk, smärtor, slemhinnorna är helt förstörda och jag har tappat alla smaker...listan är lång men jag väljer att sätta punkt för dem just nu.

Jag bad min man, snälla, baxa upp mig på båten, jag måste ut, jag måste få luft, jag måste kunna andas!....

Så fort vi kom ut på havet la sig paniken...Jag kunde andas igen, jag fick luft!

Jag är lycklig, sista cellgiftbehandlingen är avklarad och Jag lever!