Jag förvånas över att jag får så galet mycket härlig positiv feedback på vem jag är, att jag är en fighter, att jag är stark, modig...ja listan är lång och jag förbluffas då jag känner mig allt utom stark många dagar.
Till de människor som jag har mött och varit i kontakt med efter min första cyto beh har jag inte förskönat beskrivningen om behandlingens baksida. Jag har omöjligt kunnat säga att det gick bra. Jag har varit totalt ego och inte tagit hänsyn till om ev mottagaren tycker det kan bli jobbigt, obehagligt eller obekvämt att lyssna på vad jag säger. Ni behöver inte vara oroliga;), jag jagar inte folk med att få spy galla över min situation. Men när jag får frågan om hur första behandlingen har gått kan jag inte säga annat än den var ett skärt h-vete, det var fruktansvärt!
Så varför förbluffas och förvånas jag så över all positiv feedback som jag får?
Jag har nog alltid tänkt att de människor som upplevs som "starka" är de som säger liknande som "ok, det var tufft men helt absolut helt ok", "nene problema", "allt som inte dödar härdar" etc. Och jag säger allt annat än just det om min upplevelse av min första beh.
Eller är det så att jag upplevs stark för att jag är rak och säger precis som jag upplever det? För att jag inte skräddarsyr och förskönar min berättelse och hur mitt liv är just nu?
Många frågor och funderingar som såklart innebär många olika svar:)
Men en sak vet jag iaf och det är att livet är fasligt spännande, det är otroligt häftigt att man ständigt utvecklas och lär sig nya saker om sig själv och andra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar