Under senaste åren har cancer drabbat min älskade familj hårt och brutalt, mina älskade tjejer, de som är de allra bästa jag har... De som jag trodde att jag skulle kunna skydda för alla hemskheter under många många år framåt. Så hände det fruktansvärda, jag blev sjuk och deras naiva skyddande bubbla om att man är odödlig, slogs sönder på en bråkdels sekund. Jag bevittnade mina barns chock, kaos, rädslor, ångest, panik... Alla känslor smetades ihop till någon slags apati och det gick kusligt snabbt. Min stora tjej hamnade i en djup depression...
Det var och är så mycket tuffare för alla runt omkring mig än vad det faktiskt var och är för mig...
Jag har funderat mycket på alla anhöriga till alla oss som har haft eller drabbas av cancer (vi är ju ett ganska stort gäng dessvärre), på alla barn och ungdomar som hamnar i det fruktansvärda kaos som mina barn har upplevt. Det är så många frågor som jag vet att de inte vågat fråga, kommentarer som de ångrat och jag vill så gärna att de ska få svar på allt, våga skrika och bråka med mig... För jag kommer ju stanna kvar ett tag till. Jag har ju inte ens levt halva livet än. :)
Så fick jag ett sådant varmt, fint mail från en kurator i Örebro. Nästan som hon hade läst mina tankar! Hon arbetar med barn och ungdomar som står nära någon som drabbats av cancer. Jag är djupt imponerad av vilket arbete hon och hennes kollegor gör. Fantastisk hemsida, jag har visat mina tjejer så jag hoppas verkligen de går in och läser. :)
Och snälla, Alla NI, Fantastiskt Fina Vänner... Hjälp mig sprida hemsidan. näracancer, se. vidare. Kan hjälpa många ensamma vilsna själar som behöver hjälp och stöttning.
♡♡♡ Tack! ♡♡♡
