Nära cancer

Under senaste åren har cancer drabbat min älskade familj hårt och brutalt, mina älskade tjejer, de som är de allra bästa jag har... De som jag trodde att jag skulle kunna skydda för alla hemskheter under många många år framåt. Så hände det fruktansvärda, jag blev sjuk och deras naiva skyddande bubbla om att man är odödlig, slogs sönder på en bråkdels sekund. Jag bevittnade mina barns chock, kaos, rädslor, ångest, panik... Alla känslor smetades ihop till någon slags apati och det gick kusligt snabbt. Min stora tjej hamnade i en djup depression...

Det var och är så mycket tuffare för alla runt omkring mig än vad det faktiskt var och är för mig...

Jag har funderat mycket på alla anhöriga till alla oss som har haft eller drabbas av cancer (vi är ju ett ganska stort gäng dessvärre), på alla barn och ungdomar som hamnar i det fruktansvärda kaos som mina barn har upplevt. Det är så många frågor som jag vet att de inte vågat fråga, kommentarer som de ångrat och jag vill så gärna att de ska få svar på allt, våga skrika och bråka med mig... För jag kommer ju stanna kvar ett tag till. Jag har ju inte ens levt halva livet än. :)

Så fick jag ett sådant varmt, fint mail från en kurator i Örebro. Nästan som hon hade läst mina tankar! Hon arbetar med barn och ungdomar som står nära någon som drabbats av cancer. Jag är djupt imponerad av vilket arbete hon och hennes kollegor gör. Fantastisk hemsida, jag har visat mina tjejer så jag hoppas verkligen de går in och läser. :)

Och snälla, Alla NI, Fantastiskt Fina Vänner... Hjälp mig sprida hemsidan. näracancer, se. vidare. Kan hjälpa många ensamma vilsna själar som behöver hjälp och stöttning.

♡♡♡ Tack! ♡♡♡

Dödsstädningen

Ibland har man diskussioner i  relationen, som oavsett hur många år som går, oavsett att man vet i förväg att den andra parten aldrig någonsin kommer att förstå. Och det slutar alltid på samma sätt, man blir galet irriterad!

Så jag blev så lycklig i veckan då jag insåg att jag är långt ifrån ensam. Det är många med mig som måste göra den obligatoriska "dödsstädningen" innan man lämnar sitt hem.

Ännu stoltare blev jag när jag inser att jag behöver bara göra en halvdan dödsstädning och jag tycker det är ok ändå. ;)

Film tajm!

Idag har jag fått träffat två super gulliga och ödmjuka tjejer som pluggar media. Jag blev intervjuad och filmad, då de arbetar med att göra en film som de ska visa på en filmfestival. Ni kan säkert gissa vad filmen skulle handla om... Cancer. :)

De vann med sin film förra året, så jag håller tummarna att de gör det även i år. :)

Så unga, kloka och fina tjejer. Blev varm i hjärtat över deras ödmjuka inställning till livet. Jag undrar om jag var så klok i deras ålder, förmodligen inte. ;)

Här riggas det kameror för fullt.

Tumör på levern!

Sista veckorna har inneburit en del återkontroller och jag fick svaret att de har hittat förändringar på levern. Ytterligare undersökningar genomfördes och jag kunde pusta ut... Det är en godartad tumör på levern, vilken är liten så ingen åtgärd behövs göras.

Men mycket vill ha mer! Jag hade velat ha beskedet att det inte var något överhuvudtaget...

Sitter och njuter av en fantastisk utsikt, funderar och filosoferar. Jag är väldigt lyckligt lottad... Trots allt. :)

Käre Gud

Käre Gud,
Min bön inför sommaren är att få ett fett bankkonto och en tunn kropp.
Var snäll och blanda inte ihop dessa som du gjorde förra gången...
Amen

Se nedan, mitt porträtt som jag målade på målarskolan igår kväll. :)

Ledsen, arg och galet besviken!

Gårdagen bestod av en omsorgsfull planerad packning för idag bar det av till en efterlängtad tur till onkologisk rehab på Mösseberg.

Tid att bara få rå om sig själv... :)
Jag packade alla mina glammiga exklusiva krämer, ögonkräm, skrubb, rengöringar av alla de slag, masker, parfymer, nagellack, specialmedel till mina hårstrån, ljuvliga lotioner, såklart special schampo, balsam, medel för hårbotten, handkräm, fotkräm, underbara duschkrämer och såklart galet madsa smink och annat piff som härliga smycken. Special utprovade löpardojjer.  Såklart mina mediciner också. :) Här ska det lyxas till efter mitt tuffa år...

Så blir jag bestulen.  Jag har lyckats stöldanmälan hos polisen och varit på ica för att jag åtminstone ska ha en tandborste.

Vet att det bara är materiella ting... Men jag har precis loosat ca 15 000 sek så jag känner mig riktigt ledsen faktiskt. :(

Blir så lycklig!

Det kanske låter urbotat löjligt och fantastiskt fånigt... Tänk att några ord, menigar gjorde mig ofantligt lycklig idag... Jag var jag på ett mycket viktigt möte (hrmmm... ja ja, jag vaxade benen... men det är en extremt viktigt för en kvinna som mig!  ;) då hudterapeuten säger... "tänk att man trodde att cancer drabbade dem som rökte, åt fel och drack... Och nu vet man att det inte är så. Nu har nära och kära gått bort i cancer, hälsosamma människor och de/läkarna säger att det är genetiskt..."

Och jag blir och är lycklig! Det var inte mitt fel... Hade jag kunnat gjort annorlunda, jag lovar att jag hade gjort det! :)

Så här sitter jag... Med nyvaxade ben och är lycklig! :)

Fakta som jag förträngt

Jag har svårt att förstå svälja att jag har gått upp 10 kg under 2014. Känns onödigt, dumt... helt enkelt väldigt destruktivt... Men samtidigt vet jag har gjort det jag har gjort för att överleva 2014. Jag har gått tillbaka och sett över mina matvanor och får ändå inte riktigt ihop det...

Så inser jag att jag har ju förträngt min kära läkares råd när det gäller min medicinering... Jag ska helst äta endast 50 % av tidigare intag. Ämnesomsättning rubbas och är ju såklart boven till viktuppgång...

Detta kommer bli galet fruktansvärt tufft men jag ska, jag bara måste fixa att komma tillbaka!

Mina älskade tjejer puschar mig för fullt. Stora tjejen vallade mig igår på lång promenad, mörkt, kallt och snöigt... Men det blev ju härlig tid tillsammans. Tid att prata, prata på riktigt, utan mobiler, paddor och andra störmoment. Lilla tjejen har hejat på mig på min morgon promenad på löpbandet och har nu gjort en härlig smothis till mig.

Behöver verkligen all pushning jag kan få nu. :)

Genomblöt efter morgon prommisen! :o

Vad hände år 2014 egentligen? :o

Jag har då avlagt ett nyårslöfte...

Jag ska komma igång med träningen och gå ner lite överflödigt lull lull som dallrar lite här och där... Det dallriga börjar faktiskt redan i brösthöjd och sträcker sig ända ner till fotknölarna. :o Undantaget är mitt högra bröst det är fast och inte en tillstymmelse till daller.. ;) Men ff a vill jag få kondis. Jag vill gärna kunna gå pch prata samtidigt. ;)

2014 har varit ett kämpigt år och jag har dykt långt ner i sockriga, sura och salta godispåsar lite väl ofta... Ja ni vet, lite som plåster på såren... Och jag vet att det är ju inte så man ska göra, jag hade inte gjort det i vanliga fall. Men det har inte varit något vanligt år!

Men ve och fasa när jag skulle stiga upp på vågen för invägning. 10 pannor har jag lyckats med, galet men sant. Kan dock skryta med att jag är rynkfri, inget ont som inte har något gott med sig. ;)

Efter samtal min kära duktiga syster som nu rensat hemmet på allt socker och numera kör helt sockerfritt... Gjorde att jag fick mig en rejäl kick i min numera hrmmm stora bak...

Första träningspasset - check (men är mer död än levande.  :o)
Första nyttiga målet - check (inte det godaste, men helt ok och jag kan varmt rekommendera bönpasta. :)
Börjat använda julklappen, träningsarmbandet - check

Whish me luck! :)

Borta bra men...

Hemma bäst??? Nja, jag skulle faktiskt gärna ta första bästa flyg tillbaka till Sydney. Jag blev så galet förälskad i denna stad. Det är något visst med varmt klimat, människor blir öppnare, gladare och livet blir så enkelt att leva.

Jag är mosig som sjutton, kom hem igår kväll (efter en resa på 28 h så blir även den den bästa lite mör ;) ) men lyckades ta mig ut på en prommis i det kalla vädret.

Tycker just nu att hemma inte är bäst kanske, men helt ok! ;)