S.A.T.S levererar

Jag fick för en dag sedan ett fantastiskt härligt samtal från en PT från SATS. Hon hade läst min blogg och blivit berörd, tyckte att vi skulle ses för att de vill bjuda på PT-tid. Vi hade ett ganska långt samtal, jag ville såklart berätta att jag efter 4 cyto behandlingar är inte samma person som innan behandlingarna (och då var jag inte heller vältränad :o ). Men jag tycker det är otroligt viktigt att försöka att fortsätta träning/rörelse i den mån det går. Det pågår just nu en stor studie med just träning under cyto behandlingar. Utan att ha sett det resultatet så är min bestämda tro att om jag kan få in så mycket träning/rörelse under min behandlingstid så kommer jag att må bättre under själva behandlingstiden och att jag kommer snabbare "tillbaka". Cyto behandlingar bryter ner kroppen under ett halvår, så jag vet att det är en uppförsbacke att komma tillbaka...men den kanske inte blir fullt lika lång?!

PT-tränaren var en otroligt service minded och trevlig person. Hon ser detta som en win-win situation (pluggar till läkare)...och det var ju inte direkt som hon behövde övertala mig till "detta" direkt :)

Jag är bara sjukt tacksam! Sagt och gjort, första daten är bokad. Looking forward!

Det är väl bara att go with the flow :)

När man känner sig som mest ensam...

Det kan låta som en kort tid, 9 dagar i sängen. Men de dagarna efter cyto beh så blir det fasligt ensamt, men självvald ensamhet...för jag orkar jag inte prata, kan inte fokusera på att läsa en bok, orkar inte svara på sms, orkar knappt svara på tilltal. Och faktiskt är det rätt stressande när mina nära och kära frågar varannan timme...lite hurtigt..."hur mår du nu då?"...Och jag önskar av hela mitt hjärta att jag kunde säga..."jo tack, nu känns det lite bättre" fast det egentligen har blivit sämre och sämre efter dag 4.

Men jag vet inte om det är tur (för jag vet inte hur alla ni runtomkring mig kan hålla mitt behandlingsschema i huvudet, när jag knappt kan det :o) men återigen har jag blivit så bortskämd över blommor och presenter som har skickats till mig efter sista cyto behandlingen. Och det hjälper mig att få kraft och få tillbaka min "Jävlar anamma" instinkt. Det måste till mer för att sänka mig, så är det bara ;)



Fick en stor ljuvlig bukett av jobbet, den var så vacker och rosa
(min favorit färg, de känner mig;)
 

Så tacksam över de vackra blommorna, men ff a är jag lycklig över att ni/jobbet envist håller mig på rätt spår. Snart är detta över och I´m back! :)

Fjärilens vingar - del 2

Jag är fortfarande förundrad, förbluffad och positivt överaskad över att det finns människor som #Juliana Wiklund. En person som arbetar konstant, resor massor, är super aktiv och samtidigt är mamma...men när telefonen ringer och det är en cancersjuk i andra änden så lägger hon allt åt sidan och lyssnar på ens historia...Juliana behöver verkligen inte ta några kurser i att vara lyhörd och att aktivt lyssna (det är svårare än vad man tror). Jag har dessvärre upptäckt på äldre dagar att jag behöver nog träna lite mer på det :o

 

Juliana Wiklund har blivit min hjältinna, trodde inte att det fanns så många ute i världen som ger utan att vilja ha något tillbaka. Hon ger till dem som har det tufft i livet. Hon har givit oss ofantligt mycket glädje och positiv energi. Tack Fina Juliana!

 



Som om inte all tid med massor av lek, bus och kärlek, fotografering, alla gratis foton som hon har givit oss så fick vi också en underbar present i veckan...Ja vi är så lyckliga över att vi fick delta i projketet "Kärlekens vingar". Faktiskt när jag mådde som sämst efter min cyto beh. .Den hade nog inte kunna komma vid bättre tidpunkt.

 

Dessvärre höll jag på att ge DHL ombudet en smärre hjärtinfarkt...Det ringde på dörren och ingen var hemma...jag tog sats och tänkte att jag klarar nog att öppna...många signaler hann gå fram innan jag öppnade...i pyjamas, lätt framåtböjd och med blåvitgrön nyans i ansiktet...Han kom av sig och tog några steg bakåt. Jag vill så gärna "rädda" de som kommer av sig när de träffar mig (vet inte varför), men jag var inte så talkative utan sa bara..."jag ligger hemma och är sjuk, inget smittsamt..."och försöker mig på ett leende.

 

Jag fick det underbara paketet och nu har jag fått lov att lägga undan fotoboken så jag inte bläddrar sönder den :)

 

Söker ni någon gång en fotograf så jag vem jag kan tipsa om i alla fall. Juliana is one of a kind :)

 

 

 

 

 

http://www.morethanwords.se/

 

Belöningar är ett måste!

Om det inte vore för de härliga belöningarna som jag får efter mina behandlingar, vet jag inte hur jag skulle palla med "dessa" faktiskt;)

Jag har blivit stammis på Danderyds sjukhus blomsterbutik där de även har lite fina märkeskläder. De kommer t.o.m ihåg vad jag köpte vid förra behandlingen :o 

Försökte mig på att få cancer rabatt...jag blev inte helt nöjd...men vi möttes ändå halvvägs;) Så de har inte förlorat mig som kund :)

Se nedan, mina senaste rosa erövringar:)

Kaxiga jag innan biverkningarna
slog till :)

En topp till beachen:)

Taa-Daa!
Toppen funkar ju fin fint till
min cowboy hatt också;)

Behandling nr 4 avklarad!

Idag är jag inte kaxig, men jag har i alla fall kommit ur sängen :) Min älskade mamma drog upp mig ur sängen och ut på snigelpromenad med många stopp för vila på parkbänkar...as usual...två gamla tanter på prommis ;)

Det är tufft att må illa i det varma vädret...jag är nog den enda i Sveriges avlånga land som just nu önskar kyligare klimat och gärna med inslag av spöregn :)

...Men jag måste ändå bekänna...när man sitter på en parkbänk i skuggan är det fantastiskt vackert...det är inte mycket som slår en svensk fin sommardag ändå:)

 

Foto på mig under behandling nummer 4 - kaxig som få;)

Nya cyto behandlingar innebär bland annat nya GUCCI tofflor
som förhoppningsvis ska hjälpa till att hålla naglarna på plats :)

 

 

Nu har jag äntligen en helt underbart gossig sov mössa!

Tusen tack för alla bra och värdefulla tips gällande sov mössor, de har varit guld värda :)

Nu hann jag mig aldrig iväg att fixa en sådan själv utan fick en i present!...Present igen?!...Ja, jag vet... Jag är så bortskämd så det är pinsamt :o .... Trots att jag blir generad över alla fina presenter jag får så blir jag toklycklig och varm i hjärtat...och söv mössan är helt enkelt underbar, den är så gossig i perfekt material och lagom tjock/tunn...Ja, den är helt enkelt helt underbar..:)
I love it!

Det värsta är att jag vill ha den på mig dygnet runt för den är så skön...men min kära man blir tokig på mig...man ska minsann inte ha på sig mössa inomhus! ;)

STORT TACK!

Invigning

Ja, när det gäller invigningar och andra jippon är ju inte JAG sen att tacka nej;)

...Men att jag just kom iväg på denna invigning, SATS nya träningscentra, kan jag enbart tacka min fabulous och vältränade träningskompis för :) Denna invigning innebar liksom inget intag av bubbel utan bara vatten, proteindrycker, (blod) svett och tårar;)

Möttes i entrén av otroligt trevliga och rara tjejerna och killarna som jobbar på centrat...och många fina ballonger (jag är barnsligt förtjust i ballonger...tycker att det hör till en invigning...ja, eller närsom faktiskt;) I lokalen var det såklart exhibitions med alla de olika slag av drycker, smoothies, nyttiga bars, frukt och t.o.m ett bås med 2 st DJ:s.

Super nice!...Och jag blev riktigt peppad till att prova lite nya pass...

Nedan...Jag är tokredo för dagens första utmaning - Indoor Walking!

Detta blir ju a piece of cake!... Är det någon som ofta och gärna går på promenader så är det ju JAG! Kan  ju inte vara jobbigare inomhus än ute i friska luften...

But OMG!...Spinning är ingenting i jämförelse. Här snackar vi blodsmak i munnen...yr i huvudet...kallsvettig och lätt illamående (kollade tom in vart närmaste papperskorg fanns:o...).

Jag överlevde i alla fall och staplade iväg till andra passet...Pilates boll...

Oki, fixar väl detta passet också:)

Blev fnissig där vi satt ett gäng tanter guppandes upp och ner på bollarna...Fnisset stockades sig snabbt i halsen... jag fick kämpa som en galning för att hålla mig kvar på den nedrans bollen...Hade de oljat in just min boll...var detta något practical joke...fy vad taskigt? :o

Det är bara att se sanningen i vitögat...jag är sjukt otränad! :o

...På stapplande ben tar jag mig ut ur lokalen...häver i mig ett smakprov av någon dryck (som utlovar massor med energi efter ett pass) på vägen...stannar till i receptionen där jag frågade försiktigt, med huvudet på sned...kanske man kunde få en ny fin träningsväska...;)

...Vet inte om det är den härligt rosa väskan, energi drycken eller passen...men känner mig väldans nöjd över gårdagens insats :)...

Look Good Feel Better!

...Det finns några fler än bara jag som tycker att utseendet är viktigt för ens välbefinnande:) 
 
Hur sjuk man än är...så orkar man släpa sig in i duschen och ta på sig lite mascara så gör det underverk, man blir PIGGARE...Och man blir såklart gladare av att möte sig själv i spegeln :)!
 
Vet att långt ifrån alla håller med mig...När man har en livshotande sjukdom...Hur kan det vara så viktigt om man har make-up eller inte...Så ytligt och trivialt.
 
Men jag erkänner, that´s me!
 
Förmodligen kommer jag leva tills jag är 95, min kropp envisas ju med fightas oberoende av vilka sjudomar som dyker upp :o ...Jag kommer bli en sån där tant som ligger på ålderdomshemmet (ser framför mig något tjusigt ställe med havsutsikt, gärna Rivieran), med ett glas bubbel i handen, hårrullarna i håret (personalen är super trötta på mig...jag vill ju såklart ha håret snyggt och fräscht varje dag :o), med rosa glittrande läppar och knallrosa naglar, kanske med en gnutta för mycket av den goda parfymen...Och jag går "on and on" med att "jag borde nog gå ner lite i vikt och göra något åt mina rynkor";)
 
Så jag tycker det är helt fantastiskt att fått möjligheten att delta på kursen "Look Good Feel Better" och att den finns överhuvudtaget! Denna kurs är till kvinnor som behandlas för cancer på Radiumhemmet (...jag kan lova att någon sån här kurs fanns det minsann inte för 25 år sedan :o ).
 
Jag var lite sen (kan ha hänt någon gång tidigare i mitt liv, är en obotlig tidsoptimist:) till kursen. Rusar in i konferensrummet där 16 st cancersjuka kvinnor sitter placerade i små grupper, jag möts av flera varma välkomnande leenden och får min plats i en grupp och slår mig ner...
 
Hinner knappt ta av mig jackan förrän jag blir ompysslad med fika och den info som jag missade inledningsvis. Varje grupp hade lyxen med att få en egen make-up artist...Jag är rädd för att jag hamnade i den bästa gruppen faktiskt...:o Vår make-up artist var galet engagerad, hjärtlig, varm, sympatisk och hade en enorm empati...och såklart en riktig snygging med en fabulous make-up :)
 
Nedan är några foton som jag tog under resans gång till mitt vackrare JAG:)
 
Steg 1. All make-up måste såklart bort! Får massor med tips och bra att tänka på!....
Tittar mig runt i konferensrummet och inser att här är det damer från högt till lågt...:o

 



Rengjord och klar!



 

Så går vi igenom hudvård, vad vi ska tänka på när vår hy förändras vid cyto beh. För det gör den!...Så vi smörjde och pratar i munnen på varandra. Jag hamnade i en sån härlig grupp. En "tjej" var i min ålder och hade lite koll på läget ;) och så var det två andra äldre damer som aldrig hade sminkat sig tidigare och de var bara helt underbara! Frågorna haglade, en fråga tyckte jag var lite extra charmig..."måste man verkligen använda smink?" frågar en av tanterna till make-up artisten"...Det var som sagt var en smink kurs vi då var på...Och hon frågade en make-up artist;) ...Ja, helt lovely...:)

 

Jag vet ju att grunden/basen är A och O men jag slarvar duktigt med det. När jag väl har lyckats få en liten gulaktig ton i ansiktet av brun-utan-sol...då vill jag ju liksom inte ta bort den med foundation och annat. Men här kunde det såklart inte slarvas utan alla skulle bli som ett oskrivet vitt  papper.
 
Sagt och gjort...Galet vit och platt blev jag, som ett vitt A4 papper...Och nedan ser ni...jag ser ut som jag lider av någon allvarlig sjukdom, typ cancer av något slag!;)

 

















När basen var gjord så avbröts själva make-up delen med sjalknytningar och tips och råd gällande typer av sjalar och färger som vi passar i. Man ska tydligen alltid ha en ljus sjal närmast ansiktet :o...men efter långa argumenteringar och diskussioner om varför detta inte stämmer... (mellan mig och den då som var utbildad i just detta) enades vi om att en riktigt knallrosa färg passade nog bäst till mig...:o
 
Ibland undrar jag varför jag envisas med att övertala folk att tycka det jag tycker...jag är ju inte alltid den som utbildad ...i vad nu ämnet kan vara...och vet faktiskt inte alltid bäst...otroligt men sant;)
 
Kommer osökt att tänka på när vi hade köpt vårt förra hus och jag tyckte vi skulle slå på stort och ha en inrednings stylist. Jag sa till min man att vi skulle vara lite wild and crazy, gå utanför ramarana och tänka nytt. Detta kan dock fortfarande komma upp på tal..."Vilken tur att vi anlitade och betalade dyrt för en stylist som du kunde lära ett och annat..."...Ja, ibland är det bra att ha en bestämd uppfattning, men kanske inte alltid;)
 
Rätt nöjd över "kanelbullen", nedan...som jag gjorde...alldeles själv :)

 

Ta Daa!

Resultat blev då detta!...(i min egen sjal)

Ps. Som ni ser är det ju mycket snyggare med en riktigt knallrosa sjal till min hy...än någon ljus sjal i någon pastellig färg...;)

 
 
 

Förutom att vi fick en grundlig personlig rådgivning i hudvård och make-up fick vi en galet stor goodie bag...se nedan :)

Detta var en helt ljuvligt lyxig och härlig eftermiddag som jag Tackar allra ödmjukaste för...Tusen Tack alla ni som gjort denna kursen möjlig!
 
 

FF

Jaha, nu har min älskade mamma åkt hem för denna gången. Hon tänkte att hon skulle åka hem igår, men jag mådde så risigt...Men idag tror jag att vi båda var trygga med ett avsked :)

Så nu har jag ingen som tjatar på mig att ta alla mediciner, dricka, äta, gå ut på promenad...Helt crazy, home alone :o ;) Vad hittar man då på?...Trots att detta är den dagen som jag inte borde ligga i pyjamas...och jag vet, att just idag skulle/borde/måste jag ta mig ur min lilla grotta...

Men jag har iaf kommit ur pyjamasen två gånger för att prova lite olika outfits till kommande bröllop. Och ja...vi kan ha lite olika intressen om vad som kan vara kul och inte;)

Det tåls att nämnas...jag kommer såklart inte låta mina bästisar, åksjukeband pryda mina handleder utan de kommer ersättas med stora glammiga smycken, jag kommer ha massor med smink (fast bara så det ser HELT naturligt ut, såklart :o ) och inför bröllopet kommer jag bada i brun utan sol så jag får bort smurffärgen/tonen. Nej, nu måste vilas lite så pyjamasen är på igen :o

Men vad tycks, lite busigare cowboy girl eller mer den sofistikerade looken? :)

Eller måste jag helt enkelt köpa något nytt? ;)

Cowboy Gilrl

Här jobbar jag med
att suga
in kortisonkinderna
och magen...phu...
Blev ju helt slut :o

Faktiska fördelar med cytostatika

Såklart finns det många fördelar med cyto beh, men när man är nere och harvar på botten efter cyto beh så är det ibland svårt att se fördelarna...Så nedan är en lista från högt till lågt, dag 6 efter min cytp beh., fortfarande illamående och skakig...men snart vänder det:)

Den första föredelen behöver jag kanske inte nämna...den är rätt självklar....

• Cyto tar bort elaka celler:)
• Jag vet, med säkerhet, att illamåendet klingar av efter en vecka. Annat var det när man var gravid, man hade ju ingen aning...skulle man må pyton i 12 veckor eller 9 månader :o
• Jag behöver inte plocka ögonbryn eller vaxa ben...En barnstjärt kan kännas stubbig i jämförelse;)
• Brazilian wax? - Kick my ass. Vill du ha det ordentligt gjort, kör en cyto beh! (bara vad jag tror efter reaserch bland nära vänner och bekanta;)
• Här behövs ingen botox! T.o.m mina skrattrynkor har jämnats ut :o För ett ögonblick trodde jag att det var de magiska ansiktskrämarna, som för en gång skull, verkat som reklamen utlovat;)...tills en cancer kompis tog ner mig på jorden "såg att du också har fått kortisonets underbara biverkningar...som jag saknar mina skrattrynkor...":o
• Blivit en mästare på att ta sprutor, så no worries om någon av oss behöver ta sprutor...I´ll fix!
• Har en enorm förståelse för hur viktiga detaljrika instruktioner för patienter är. Om man får hem ett gäng sprutor och aldrig varit i närheten av en spruta tidigare och det saknas några steg i instruktionen...kan det bli onödigt komplicerat.
• Fått uppleva den fantastiska vården på Danderyds sjukhus. Där finns inga dumma frågor eller jobbiga patienter...Äsch då, nu ljuger jag igen:o...Jag är en av dem jobbiga:o...Men alla dr och ssk har fenomenala tålamod och poker face som heter duga ;) 
• Om man ska jobba med att ta fram patient material så har jag ett tips eller två att dela med mig av, fast jag jobbar såklart inte gratis;)
• Man kommer automatiskt längst fram i kön när man har cancer :o
• Behövs inga större omskrivningar...Vad än det gäller...det räcker med att lägga huvudet på sned och fråga om man får dispens för man har cancer...(fast jag skulle såklart aldrig göra något sådant! :o)

Jag vet att jag skulle fokusera på fördelar...men jag måste bara nämna en neutral händelse som utspelades för en vecka sedan...Som ni har förstått så tappar man håret av cyto beh.:) Men man tappar inte håret överallt, inte än iaf...

...Jag och min man går på en snigel walk i hamnen (enda stället som det går att locka med honom på promenad..."Vi kan väl gå och kolla till båten"...det brukar funka;) Sagt och gjort, vi går i hamnen...Då han plötsligt utbrister "Men, du har ju mustasch!...Hrmmm...ja, det har jag alltid haft, min första pojkvän var galet besatt av den, svarar jag surt...Men, jag har aldrig någonsin sett den förut..." Och där kan man ju tycka att han kunde droppa ämnet...men icke... "Men det kanske är så att när allt annat har trillat bort så kanske "den" liksom kommer fram...Ja, för den syns ju tydligt..." Så istället för att vara brydd över att vara flintis undrade jag hur en kvinnlig vandrande mustach såg ut;)

Men jag ingick inte i äktenskapet pga de skräddarsydda komplimangerna...;) Måste bara berätta en underbar komplimang till...Första gången när jag var gravid i nionde månaden, stor som ett hus...klagade över att jag kände mig sååååååå tjock. Och ville såklart höra något sockersött (som typ alla fattar!:) som tex att jag bar vårt underbara barn och jag var inte ett dugg tjock (ja, det är ok att ljuga ibland!)...Då sa mitt hjärta..."Ja, men tänk positivt, du är ju inte så rynkig nu när du är svullen!" Ja, just den kvällen blev lite halv sval;)

Så det finns ju verkligen fördelar med allt, tom cyto beh.:)

En dag i tystnad

Och då menar jag verkligen, en dag i tystnad... 

I den 8 veckors mindfulnesskursen som jag går ingår en dag retreat, dvs i total tystnad. En helt ny och annorlunda erfarenhet...att inte få prata på en hel dag! Jag var osäker på om jag överhuvudtaget skulle ta mig dit då jag inte mår så bra fysiskt. Men jag hade pratat med ledaren innan och det var helt ok att gå ifrån, gå och lägga sig och vila...Fast jag tänkte att vila är väl det enda man gör en dag som detta :o ;)

Hur som haver gick dagen snabbt förbi...i tystnad...med olika meditationsövningar. Tom lunchen gick vi i en tyst samlad grupp till ett lunchställe, ingen pratade, vi åt under tystnad...i allt liv och myller runtomkring oss. Och det var ganska skönt att hitta stillheten i allt kaos...En tyst promenad tillbaka och man kände hur vinden bet tag i kinderna och vi fick tom snöflingor på nästipparna (maj månad :o)...för att sedan få en glimt av den varma solen och vi kunde gå längs vattnet tillbaka.

Jag har idag tagit ett personligt rekord i att vara tyst en hel dag, hittat stillhet och nästan lyckats fokusera bort illamåendet och skakningarna, åtminstone tidsvis:)

En dag i taget :)

Tacksamhet

Otrolig bukett som pryder vårt hem.
Kära svärmors blomkonto
 måste snart vara helt tomt.
Vi blir så bortskämda med alla dessa ljuvliga blommor:)

 

När jag mår som sämst, när hjärnan inte fungerar utan att allt är bara gegga...hoppas jag att alla förstår att jag inte är mig själv...Jag tappar namn, ord och tidvis är jag bara tokigt disträ. När min stora tjej försökte väcka mig igår..."Mamma, ska du inte komma upp...du har fått presenter och blommor..."... jag försökte verkligen att vakna till men jag hörde bara något i drömmarnas värld... Jag hoppas ni alla förstår, vet och känner hur tacksam jag blir av allt ni gör för mig och min familj, all peppning, fix med skjutsning och hämtning av våra tjejer, all stöttning...jag förundras varje dag hur ni orkar...

 

Vi måste vara världens tråkigaste familj just nu...fast ibland kanske det är tur att man kan leva på gamla meriter ;) :o

 

Fantastisk stor rosa härlig
rosbukett som lyser vardagsrummet och mig;):)
Bortskämd är bara förnamnet:)

13 078...

Jag har lyckats ta mig upp ur sängen...och nått dagens mål...Det har i och för sig tagit mig hela dagen då jag inte går någon "Power walk" utan kör "snigel walken" plus en massa pauser och vila emellanåt. Men jag har i alla fall tagit mig i mål idag!

 

Målet för varje dag är 10 000 steg. Igår blev det dessvärre inte många, men jag hoppas på att ta igen det någon annan dag:)

 

Nöjd (dock galet trött och illamående;)

 

 

Bildbevis

Halvvägs - men nu är det kämpigt...på riktigt!

Jag gläds åt tanken att jag klarat av 3 cyto beh och kommit halvvägs.

...Men jag är allt utom kaxig, nu är det riktigt tufft...Jag känner att nu börjar behandlingen dränera mig på alla krafter. Vilket jag vet är baksidan med behandlingen men samtidigt är det frustrerande. Jag har kommit ut på promenad idag men orkar endast gå i snigelfart och får stanna och vila vid varje parkbänk. Känner att jag blänger surt på de hurtfriska pensionerna som springer förbi mig...fast jag vet ju att det är ju inte deras fel att jag måste ta cyto beh och må som jag gör...

Jag tar sats för att gå upp och sätta mig att äta med familjen, för jag vill ju såklart umgås...Men jag kommer på mig själv att jag skyndar mig att äta upp så jag kan ursäkta mig för att få gå och lägga mig igen. Denna trötthet, orkeslöshet blandat med det ständiga illamående känns oövervinnelig...Men jag vet att det går över...även denna gång...

Jag måste tro på det i alla fall...