Gott slut och Gott Nytt!

För ett år sedan hade jag fått beskedet bröstcancer. Jag skulle operera bort hela höger bröst och ett antal lymfkörtlar, återigen gå igenom det helvetet med cellgifter och strålningar som jag en gång överlevt. Jag var i chock, i en bubbla där hela min kropp skrek: NEJ! Det känns som igår när jag blev övertalad att gå med på cellgift... Igen... För mina barns skull bad min läkare... Och då fick jag ge med mig...

Trots att jag befann mig i ett vakum ville vi spendera nyår med våra goda vänner. En tradition som vi inte ville bryta och ff a inte just denna nyårsafton. Att jag skulle få hålla i en stadig hand när det stormade virvelvindar omkring mig och jag visste inte varken visste ut eller in... Det var det enda rätta! ... ♡

Jag tog mig lyxen att spendera dagen hos frissan och hos en make-up artist. På något sätt var det viktigt att ta den tiden och få göra allt fix. Jag har fått så många frågor, hur kan du tycka sånt är viktigt? Det är ju bara yta... När det handlar om liv och död måste du väl tänka på annat än att sätta in extensions!?

Jag har inget riktigt bra svar. Men jag måste skryta med att jag faktiskt har en hel del erfarenhet gällande överlevnadsstrategier. Detta är bara en bland många fler! :) Jag kommer berätta fler! ;)

Ett år... Ett år som jag både vill glömma och som jag aldrig någonsin vill glömma... Jag har så många fina och härliga minnen och de är dem jag ska ta fram när livet känns tufft!

Ni kanske undrar vad vi gör i år på nyårsafton! Ja, även fast våra fantastiska vänner har flyttat till andra sidan jordklotet så ändrar vi inte en tradition så lätt. Så just nu sitter vi vid deras pool, sippandes på varsitt kallt prassligt gott vitt vin. Tittar på våra barn som leker, badar, busar... De skrattar och ser galet lyckliga ut.

Och jag måste erkänna, jag är lycklig, jag överlevde och jag är sjukt tacksam för alla nära och kära som så ihärdigt har lyft mig när det varit som jobbigast.

Det finns inga ord som kan förklara min tacksamhet...Men jag hoppas ni känner den!

Jag önskar er alla ett underbart slut på 2014 och ett helt galet fantastiskt 2015. ♡♡♡

Morgonstund har guld i mun

Började dagen med en fantastisk långpromenad på beachen i Manly. Men oj oj oj som jag svettades och jag blev så andfådd tidvis så jag t.o.m fick avbryta mitt vanligtvis ihållande snick snackande (bara om de essentiella frågorna såklart. Ni män som tror att vi kvinnor bara pratar om shopping, smink och mode... Ack så fel ni har! ;) ).  Nu kan ju både den ena och andra tro att det blev många stopp för pratstunder. Men icke så nicke, jag pinnade på som bara den.

Kunde inte börjat dagen bättre... Få prata med bästa vännen och med gudomligt vacker natur. Vill också bo vid havet... Och väldigt gärna Manly. Blivit fullkomligt galet förälskad i Manly! ♡♡♡

Snart nytt år och nya utmaningar!

Jag har blivit så inspererad av alla hälsosamma vältränade människor som bor här i Manly. Det är fullkomligt galet här, springer de inte med surfingbrädan under armen så är det en vanlig löprunda de är ute på...

Och snart är det nytt år och det är verkligen dags för mig att ta tag i mitt liv. Det är dags att bygga upp min trötta stukade kropp. Jag vill känna energi, lätthet och bli hel på både insidan och utsidan.

Nu är jag ju i Australien... där ett av mina favorit brands råkar kommer ifrån. Och det kan ju inte bli så mycket bättre än att köpa några träningstoppar så jag är snygg när jag kör igång med träningen! :)

Höga berg och djupa dalar.

Upplevt en fantastisk och snudd på overklig vacker natur idag. Vi begav oss tidigt i morse till Blue Mountain och har ni inte varit där... Skriv genast upp det på er "bucket list". Detta är balsam för själen! ♡♡♡

Högst upp på toppen var det en enorm, rent av magisk utsikt. På väg ner i regnskogen stötte vi på flera vattenfall och såklart massor med tropiska växter och träd. Det ska också finnas en hel del koalor där, den enda jag såg var en mini i gnistrande kristaller som numer pryder mina nycklar. ;)

Mys och rosa fluffiga tankar!

Känner mig så galet glad och harmonisk efter att ha haft en bland de härligaste julaftonar på länge. Kunde bara njuta av god mat och härligt sällskap... Inga tankar på sjukdomar så långt ögat kan nå.

Jag inser att jag har lärt mig något otroligt viktigt detta året... Att jag vågar vara ledsen, arg, besviken... Och låta oro och ångest komma för att sedan låta de känslorna virvla iväg långt långt bort.

Mina verktyg har blivit att skriva  och prata av mig... Att sätta ord på oron, ångesten och mina svarta jobbiga tankar hjälper mig... Och jag är så ofantligt tacksam för alla kloka råd, feedback och stöttning som jag får.

Jag tror så starkt på det några av er så klokt sa; ju fler fina minnen som jag nu skapar gör att det kommer att bli färre av de svarta stunderna. ♡♡♡

Ännu ett år har snart passerat!

Jag vet att jag är lyckligt lottad! Rätt orättvist egentligen, jag sitter här i galet varmt klimat (klockan är elva på kvällen och det är fortfarande för varmt att ha något annat än linne och kjol), frisk, med min familj och goda vänner... Tänker på året som gått och faktiskt förbannar mig själv... För ibland kommer tankarna... Jag är bortrövad från den naiva bubblan som jag lyckats återskapa där ingen ångest funnits. Jag har återigen hamnat i ett utanförskap... Låter säkert jätte märkligt för någon som inte varit där jag är eller har varit i. Jag ser avundsjukt på min omgivning... Hur de skrattar, skämtar och ser så belymmersfria ut... Och jag vill så otroligt fantastiskt väldigt gärna komma dit... Igen! :) Det är nog det jag önskar mig allra mest... Att jag under 2015 ska hitta mig själv igen... Och att mina ångest tankar ska komma mer sällan. :)

1 1/2 år sedan sist!

 

Jag känner mig galet lycklig! Om några dagar lämnar jag detta avlånga land, lämnar vinterjackan hemma och byter de väl impregnerade vinterstövlarna (jag är sjukt nöjd över mina nya coola, snygga  Primeboots för i år, så det kommer bli ett kärt återseende när jag kommer hem) till glittriga flip flops.

 

Det är 1 1/2 år sedan jag hade någon semester och jag just nu räknar jag timmarna...

 

 

Snart kommer min blogg att prydas av härligt somriga bilder
istället för det gråa som vi har nu...

Phu... Provat alla sommarens klänningar och
upptäcker att jag inte har någon tillräckligt
stor väska...

Håret har äntligen börjat växa!

Vad jag har väntat... Och väntat..
. Och väntat... Jag har provat laser, tuggat vitaminer av alla de sorter, smörjt och masserat hårbotten med ekologiska oljor och diverse inpackningar, special schampo och balsam... Nu äntligen börjar håret titta fram... Fortfarande tomt på bakhuvudet men jag är galet lycklig över det hår jag har fått.

Ps. Använder hårvax and I love it. ♡♡♡ Ds.

Kan du så kan jag!

Jag sitter vid ett bord i en fylld restaurang med okända nya spännande människor. Det är ett härligt sorl i restaurangen och jag mår bra, känner mig riktigt harmonisk och glad. Maten serveras och det ser ljuvligt ut, fisken ser perfekt tillagad ut, sådär som att den bara kommer trilla isär och smälta i munnen... Här sitter jag och försöker ta in allt, vara här och nu och bara njuta...

Jag avbryts av en fråga... och svarar snabbt; "Nej, jag har precis kommit tillbaka efter tuffa cellgiftbehandlingar därav min frisyr". Jag ler avväpnande, jag tycker det är så skönt att ha möjlighet att berätta varför jag ser ut som jag gör.

Vi pratar om väder och vind och det utvecklas till ett riktigt samtal...

Plötsligt säger kvinnan mitt emot mig; "Kan du så kan jag!" Och sliter av sig sin peruken, slänger ner den i sin handväska och utbrister; "Oj, så skönt det är att vara utan!"

Underbart, härligt och befriande!

Idag blev det en härlig långpromenad i skogen.
Gör gott för själen. :)

Tiden går fort...

...När man har roligt... Det är väl så man brukar säga?!...
Min vecka har inneburit en massa tråkigt och jobbigt... Och ändå måste jag erkänna att veckan har gått i hissnande snabb fart... Jag har spenderat rätt mycket tid på sjukhuset, vilket jag tycker är jobbigt... Så jag känner mig lite trött, sliten och lätt mörbultad... Och rynkig, kan man känna sig så?! Ja, det är så jag känner mig iaf... Och lite svullen... Om jag ändå ska känna efter liksom. ;)

Fast faktiskt... Nu när jag reflekterar över veckan så inser jag att mina tråkiga, trista, måsten och borden som jag har checkat av i veckan har faktiskt varit och är riktigt BRA och HÄRLIGA saker.

Bara för att nämna några...
Jag har äntligen opererat bort porth-a-cathen vilket känns underbart! Jag är en fri kvinna. ;)
Röntgat kroppen på korsen och tvären, nu bara hoppas jag att det endast cirkulerar goda friska starka celler i kroppen min... Och jag har träffat min underbara kurator...dvs 1 h helt egen lyxtid... Vem har sån egotid? :)

Så jag är benägen att hålla med... Tiden går fort när man har roligt! :)

Jag med min porth-a-cath (innan operationen)


OBS! Nedan är inget för känsliga tittare!
Äntligen fri från porth-a-cathen. :)
Låt mig aldrig behöva
en porth-a-cath igen.
Åtminstone inte i detta livet. :)

 

Har jag lurat Er?

Jag är nästan orolig över att jag har lurat er? Har jag blossat upp något till oanade höjder, något som egentligen inte har någon större betydelse men som jag har lyckats få er att tro?

Hoppas ni då kan förlåta mig! ;)

What?

Jo, veckan började med min examen (som jag då flitigt har marknadsfört) och jag blev galet uppvaktad! Jag har fortfarande inte riktigt landat... Jag har fått så många fina mail, sms, hälsningar och nya vänner...Det känns overkligt... Jag har också blivit glatt överraskad över de mail som jag har fått från läkare som jobbar med "såna som mig" ;), de tycker att jag/vi har gjort det fantastisk bra och beundransvärt. Att jag är en förebild... Ja, jag vet, helknasigt och galet tokigt men sant! :o

Och igår avrundades veckan med min födelsedag (vilken jag brukar börja med marknadsföra vid midsommar, enligt min kära man... Jag växer aldrig upp, pinsamt men sant! :o... ) och födelsedagsfest... :)

Till råga på allt så har jag inte lagt två fingrar i kors utan bara fått allt serverat på silverfat. :)

Så igår frossade jag som aldrig förr... Färska räkor, fiskgryta och avslutningsvis... Prinsesstårta. Detta sköljdes då ner med ljuvligt härlig frasig lyxig champagne och smarriga Amarone viner... Galet gott och lyxigt. :)

Ps. Jag hoppas att jag inte har lurat er... Ni vet att jag inte fyllde jämt vá?! ;) Ds.

Tänk vad en rosa väska kan göra!

Jag kan ju inte låta bli att bli överförtjust, ja rent av lycklig av fina saker... Jag vet att det kan vara provocerande... Jag "borde" ju vara maximalt lycklig, sådär lycklig så att det faktiskt inte går att bli lyckligare än vad jag är... För jag har ju inte cancer! :)

Men jag är, rent ut sagt, en skitjobbig och krävande person... Jag vill nämligen vara fullt frisk och så mottager jag också gärna fina presenter nu och då... ;)

Så jag blev så superduper glad och överraskad över den "lilla" goodiebagen på väg hem från "Tillsammans mot cancergalan" häromkvällen. (Ett tack för mitt/vårt bidrag till galan.)

Väskan var superläcker i fin glansig bubbelgumsrosa färg... När Fina Elenore (en av producenterna) gav den till mig tyckte jag faktiskt att den kändes lite tung och otymplig och funderade på om den var/är så smidig att resa med?... Men tänkte att; "hur som haver, min stora tjej lär ju bara älska den och huvudsaken är ju att den blir använd"...

Men inte konstigt att den var tung, den var ju fullproppad av alla möjliga läckerheter! :o :)

Och jag kan lova att denna väska kommer passa mig perfekt på alla framtida resor! ;)

Miljoner Tack!

Jag är så imponerad över ALLA som har jobbat/varit delaktiga med #tillsammansmotcancer. Jag har aldrig varit med om ett sådant engagemang och teamkänsla någonsin... Tror jag.

I samband med att jag/vi valde att delge min/vår story innebar det möten med nya intressanta och härliga människor. Från dag 1 har de behandlat mig som en prinsessa... Ja, eller som drottning om ni ska vara petnoga (låter så gammalt bara...) och mina tjejer som prinsessor. ;)

Jag inser att jag är en person som "reder mig själv" och ofta tar rollen som projektledare, på gott och ont. ;).

Men nu har jag, som sagt var, varit på andra sidan... Jag har blivit ompysslad och omhuldad... Och det har varit minst sagt annorlunda, omtumlande och konstigt... Samtidigt fantastiskt härligt och jag kanske har haft ett större behov av att bli ompysslad än jag någonsin kunde tro! :o

Jag har kunnat lägga min energi på tankar, funderingar, reflektioner, att bara få vara och tillåta mig känna det jag känner. Att det är ok att faktiskt få vara ledsen. Att det är ok att erkänna att livet är inte alltid en dans på rosor...

Det kanske är en nödvändighet att tillåta sig bli "omhändertagen" för att man ska orka berätta sin story... :)

Och WOW, vad alla bidrog, helt galet! Känner mig varm i hjärtat. :)

 
 

TACK!

Imorgon tar jag examen!

Imorgon är det "Tillsammans mot cancergalan" på Cirkus. Jag hoppas att Ni tittar och stödjer kampen mot cancer! :)

På köpet kan Du också få se ett litet inslag om min resa... (Se länken nedan) Jag har full förståelse om Ni tycker att jag är fånig... Rentav störtfånig som sitter och gråter framför kameran och sedan vill jag att ni ska titta på eländet också... :o

Men jag ser "tillsammans mot cancergalan" lite som min avslutningsfest. I morgon tar examen! :)

Det är lite vemodigt och samtidigt helt fantastiskt spännande och underbart... Nu släpper jag taget om sjukdomar och elände, sjukhusen, alla mina trygga, fina läkare och sjuksköterskor och beger mig ut i riktiga världen. Imorgon kommer jag skåla ut det gamla och in det nya.

The best is yet to come! :)
 #tillsammansmotcancer

http://www.youtube.com/watch?v=rwsk8LpSCcU&list=UUyRDvl5au7MCMmu6iFUHAPw&feature=player_embedded

Fira med mig imorgon!

Skål! :)‪

In your face!

Wow wow wow, vilken galet duktig make-up artist jag blev sminkad av i samband med inspelningen "Tillsammans mot cancer". Carina Nilsson... Supergullig tjej som också har haft bröstcancer och vi har gått och går igenom samma behandling. Carina förstod exakt vad jag menade när jag beskrev mina galna svett attacker och andra bieffekter av alla de gifter som min kropp har kämpat och kämpar emot.

...Och galet snygg var hon också. Brukar ju inte gilla "såna"...;) Men jag måste ju erkänna att hon var hon var ju galet trevlig också så... Ja, jag erkänner, jag gillade henne.

Och hon har en underbart härlig blogg också som ni bara måste kolla in! http://bloggar.aftonbladet.se/inyourface/carina-nilsson



Såklart hon heter Carina! Hon är ju bara föööör vacker. (Carina=söt på italienska :) )

Jag var in heaven! Så mycket härligt smink!

Lovely!

Arbetet bakom "Tillsammans mot cancer"

Wow, vilka nya insikter och erfarenheter jag har fått på kort tid.

Jag har tagit av mig skygglapparna och ser med nyfikenhet på den spännande omgivningen och alla härliga människor runtomkring mig. Låter lite som hallelulja stämning här hemma... :o Jag lovar att jag kommer lugna ner mig snart och bli lite mer "normal" och som förut. Kommer osökt att tänka på en härlig kommentar som jag fick av en vän när jag var orolig över att jag skulle bli deprimerad av hormonmedicinen jag äter. "Anna, det gör väl inget om du blir lite deprimerad, då kommer du ner på vår nivå... vi som har "vanliga normal Svensson" humör liksom. ;)"

Men som sagt var, no worries. Det kommer dagar då jag kommer att fundera över vad meningen med livet är är... Det går upp och det går ner. :)

Stor eloge för det arbete som Meter lägger ned på "Tillsammans mot cancer galan", vilka fantastiska människor (hjärta och själ) och vilken kompetens de besitter. Jag är på riktigt väldigt imponerad!

Min stund framför kameran. :)

Världens coolaste producent, Elenore. :)

Helt underbart film team. Vet inte hur de lyckades... Men jag stod verkligen och asgarvade framför kameran. :o

Det var då här som jag spelades in! :) En annorlunda och spännande "arbetsplats". :)

En rosa månad

"Oktober är en rosa månad. En månad då vi tar gemensamma krafttag mot bröstcancer, som är den vanligaste cancerformen hos kvinnor... Hur mycket vet du egentligen om dina bröst? I senaste numret av Womens Health får du en snabb kurs i bröstologi..." Womens Health, oktober 2014

Jag vill slå ett extra slag för Womens Health denna månad. De har gjort ett stort härligt inslag om bröst. :)

... Och jag har blivit intervjuad... :) Förmodligen för att jag är såååå rosa... ;)

Galet läskigt samtidigt häftigt annorlunda och bra!

Har träffat producenten för "Tillsammans mot cancer", min nya kompis, Jens igen. :)

Denna gång för att få se reportaget som de har gjort om mig och min familj. Det var riktigt galet läskigt att höra sig själv prata, agera (skallig, utan ögonfransar, lite kortison hull och trots hullet... rynkig! :o ) och t.o.m. gråta i TV-rutan.

När jag tittade på inslaget blev jag rörd och tagen... Så konstigt egentligen. Det är ju inte så att jag inte vet vad som jag har varit med om/berättat under intervjun... Och ändå...

Jens frågade mig vad jag tyckte om reportaget... Mitt spontana svar var "Ja, den där tjejen har gått igenom en hel del" ... Så började jag fnissa, förstod att det lät galet att jag pratade om mig själv i tredje person. Men det var en bara en konstig känsla av att se sig själv på det viset.

Sedan började jag såklart att bubbla om hur jag såg ut, en det ena en det andra...suck... gamla ränder går aldrig ur.. : o

Det var då Jens blev min kompis på riktigt, han visste vad han skulle säga han. ;) "Anna, du gråter ju skitsnyggt ju!"

Och med de orden stapplade jag super nöjd ut från Meters härligt kreativa lokaler... :)

Och ja, det behövs inte mycket för att göra mig nöjd! ;)

Fas 3

Nu har jag gått in i fas 3...

Jag stod i kassan på apoteket, snick snackade lite om medicinen som jag skulle hämta ut. Helt plötsligt kände jag en plötslig impuls av att läsa bipacksedeln och vilka biverkningar som kunde medföra. Jag som aldrig brukar läsa bipacksedeln... Jag tror att läser man om alla biverknignarna så får man minst hälften av dem...

Men som sagt var gjorde jag annorlunda denna gången. Scannar snabbt av alla biverknignarna, när jag plötsligt läser håravfall! Går tillbaka och läser igen... jo, mycket riktigt. En vanlig biverkan är just håravfall. Jag brister ut förtvivlat, "Håravfall... Det hade jag ingen aning om".  Att det är en vanlig biverkan!!! "HÅRAVFALL!!!"

Jag läser fötvivlat vidare när jag hör apotekaren trevande säger... "Men det kanske inte har någon större betydelse just för dig... Ja, eller just nu i alla fall... eller?!..." Och så ler hon lite försiktigt. Jag sliter blicken från bipacksedeln och stirrar upp på henne, vad menar hon?!

Tills jag förstår hur detta ser ut objektivt... En flintis som hysteriskt gormar över en biverkan som håravfall... Jag börjar fnissa och till slut skrattar vi högt och ljudligt bägge två...

Så nu är jag i fas 3, den sista och avslutande. Jag ska dock äta medicinen i 10 år så medicinen är mina vitaminer som ska hålla mig frisk i resten av mitt liv! :)

Add some luxury och jag är i himlen. ;)

Jag är så galet bortskämd... Och ni vet verkligen hur man gör en vän lycklig! ;)

Fick ett helt ljuvligt härligt paket, en riktigt lyxig goodie bag från en mycket efterlängtad och saknad vän... Känns i hjärtat...

 

Kortet var helt underbart!
Fnissade gott... Jag kan verkligen se oss
80+ med rosa nagellack och rosa läppstift sittandes vid stranden, franska Rivieran (läs ålderboende... Kanske tillbaka i Nacka! :o )
och lyckliga över att vi precis hittat nya bästa vänner... Nämligen varandra! :)

Lyxigt härlig goodie bag med innehållande en förtjusande Laura Ashley sjal och ett snyggt rosa armband...

Såhär lycklig blev jag av den lyxiga sjalen!
Ta daa!!!!

Och det nya rosa armbandet passade mig perfekt!
Snyggt värre! :)

Tillsammans mot cancer

Jag har en ofantlig tur, jag är en liten lyckotant med extrem mycket flow just nu... :)

Tidigt i våras blev jag kontaktad av en producent som jobbade med "Tillsammans mot cancer galan" och fick frågan om det ev. fanns någon möjlighet att delta med min story på något vis. För mig kändes detta som en skänk från ovan...

Då kan man ju fråga sig varför?

Jag har sedan jag var 15 år haft ett gnagande dåligt samvete över att jag inte har gjort något för alla de andra cancerdrabbade. Men just då orkade jag inte och jag ville inte heller när jag var 17. Jag paketerade dessa år i en mörk låda med text "Öppnas ej" och lådan placerades långt in i garderoben. När jag drabbades av malignt melanom tog jag fram just denna låda, tittade, klämde och kände på den men öppnade den inte... När alla operationer var klara och jag kunde pusta ut la jag faktiskt tillbaka den oöppnade lådan på sin plats långt in i garderoben.

Så när jag fick diagnosen bröstcancer i december, kände jag att det var dags! Nu skulle minsann lådan fram och denna gång skulle den öppnas. Jag skulle sluta skämmas för att jag hade varit sjuk, ta bort alla skuld och skam känslor. Dela med mig om det jag har varit med om, om detta på något vis kan hjälpa någon annan.

När jag fick frågan om jag kunde dela med mig av min "cancer karriär" var det ett självklart JA!

Så från ett första samtal om en förfrågan har det nu spelats in ett kort reportage om mig och min familj. Mitt samvete har äntligen blivit lättare och framför allt har jag stött och blött, fullkomligt vänt ut och in på mig själv, bearbetat detta en gång för alla!

Det kommer bli galet läskigt att se mig själv, helt avskalat, osminkat, utan "gard", där jag inte har kunnat skämta bort jobbiga frågor utan bara från hjärtat berättat om dessa år...

Jag trodde på riktigt, att jag inte hade några tårar kvar för de åren som jag har förlorat och de fasansfulla upplevelserna jag har fått erfara... Men på något vis, de skickliga, fantastiskt proffsiga killarna i TV-teamet gjorde inspelningen till ett forum för bearbetning, tillbakablick och tid för reflexion. De var helt fantastiska faktiskt!

Så jag kan med handen på hjärtat säga att jag verkligen har bidragit med det jag kan för denna gala. Nu är det bara att hålla alla tummar och tår för att det ska bli en gala utan dess like och att pengarna ska strömma in för att cancerforskningen ska gå framåt!

Den 27 oktober kommer galan sändas live från Cirkus. Så glöm inte att titta på kanal 7 och bli månadsgivare!

Fantastiskt härliga killar! :)



Annorlunda inredning/ljuskälla mitt på ljusa dagen. ;)

Tv-teamet filmar, kollar ljudet och Jens pratar i mobilen. :)

En liten selfie dagen till ära. ;)

 

Jobbigt farväl

Ett möte som inte blev som jag hade tänkt mig...

Fördelen med att jag har varit sjuk är att jag har många fina kontakter med "mina" läkare. Jag har gått många år hos en och samma läkare som upptäckte att jag hade malignt melanom. Det var också samma läkare som hjälpte mig att snabbt komma till rätt person i december då jag kände en knöl i bröstet. Hon har följt mig, tagit sig tid och har en enorm empatisk förmåga, verkligen förstått att det har varit jobbigt periodvis för mig.

Mötet nu i morse innebar som vanligt en helscanning av kroppen och vi pratade också om sista halvåret, hur mitt liv har sett ut. Vi börjar avrunda och då berättar hon att hon ska gå i pension! Jag som har trott att hon är ca 55 år... :o

Hon säger att hon har känt och känner något speciellt för mig, hon har följt mig under åren och med tårar i ögonen säger hon tydligt "Du är en fantastisk person!"

Jag blir så paff...(tänker instinktivs, nämen jag är verkligen inge fantastisk, jag har inte gjort något märkvärdigt, fantastiskt?! ...) det går en stund då vi bara står tysta och tänker...Vet inte hur länge, var det sekunder, minuter?...

Så kramar vi om varandra och jag blir så rörd... Jag får till slut fram "Du är en fantastisk person!" För hon är verkligen det, hon har ställt upp i vått och torrt, stöttat, peppat och pushat mig, sett till hela mig (opererat mig ett antal gånger på obekväm arbetstid för att jag ska ha fått ihop livspusslet), min livssituation och till min familj.

Och inte för att glömma bort... Det är tack var just denna läkare som både malignt melanom och bröstcancern togs bort i tid!

Det var ett sorgligt farväl som känns i hjärtat...

Jag har nått en viktig milstolpe!

Nu har jag lyckats checkat av alla 25 st strålbehandlingarna. Det känns overkligt och helt galet underbart!

  

Jag har blivit uppvaktad som aldrig förr... Samtal, härliga meddelanden, blommor, presenter och champagne...

  

Denna gång kan jag lova att det är inte Chapel Hill bubbel vi skålar i... ;)
 

 

 

Fick en ljuvligt fin kudde som numer pryder min soffa.
Jag fullkomligt älskar den guldiga texten. :)

Blommogram har levererats. Stor ljuvlig vit
och limegrön bukett. :)


Galet vacker bukett från min fina familj i 50 nyanser
av rosa. :)

Blivit uppvaktad med vita vackra vita liljor
från oväntat håll. :)