Jag har kommit hem från sjukhuset (jag och dränaget :)
Jag har verkligen blivit behandlad som en prinsessa under hela sjukhusvistelsen, inför operationen, under (hoppas jag iaf ;) och eftervården. Wow vilken sjukvård det finns!
När jag vaknade upp efter operationen fick jag direkt veta att cancern har inte spridit sig och de kunde "spara" halva bröstet. Jag blev så lycklig och lättad och just då insåg jag vad spänd jag varit inför att få det beskedet om ev. spridning. Men jag blev själv förvånad över min lycka över ett halvt bröst. :o Det är rött, blått, ja alla regnbågens färger, svullet och deformerat men verkligen världens finaste lilla bröst, tagit massor med kort och stått och beundrat det i spegeln (...och ja, jag lovar morfinet har faktiskt gått ur kroppen. ;)
Jag var nära att pussa kirurgen, men jag hade lite sunt förnuft och tackade miljoner gånger och överröste honom med beröm istället. Jag tror faktiskt att jag fick världens bästa kirurg. :) Förutom att han är extremt skicklig och har massor med erfarenhet utstålar han genuin värme och omtanke.
Jag låg på sjukhuset och tänkte att det är ju rätt konstigt att jag känner samma lyckokänslor som när jag fick barn, men samtidigt inte... Jag kommer ihåg när jag var på en av Mia Törnbloms coachningsdagar och det var en övning där man skulle ta ställning till frågor av Mia. En fråga var "Kan alla människor nå sina mål?" Så fick man ställa sig på ja, nej eller vet ej "platsen" i rummet. Mia frågade då en man vad han tänkte när han ställde sig på "nej platsen". "Det är ju självklart att alla inte kan nå sina mål, alla har inte samma förutsättningar, pengar, hälsa etc." sa han och höjde lite nonchalant och tittade mot mig och de som hade ställt sig på "ja platsen". Jag fick blicken "lilla gumman....". Btw Jag hatar såna blickar....
Mia frågade mig hur jag hade tänkt när alla kan nå sina mål. Jag sa "jag håller absolut med att alla har inte samma förutsättningar men beroende på olika förutsättningar och vad som händer i livet så förändras också våra mål omedvetet...."
Just nu höjer jag lite nonchalant på ögonbrynen och tänker, jaha då hade jag rätt igen då ;)
Mitt/mina mål förändrades ju faktiskt i ett nafs när jag fick diagnosen i december och just nu är jag världens lyckligaste! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar