Igår var det var en fantastiskt fin dag och jag lyckades ta mig ut på en promenad...Men det var första dagen som jag kände att den stora lycko-känslan och euforin hade lagt sig lite...det var endast solen som strålade :o
Det slog mig...jag fungerar alltid på samma sätt, varje gång jag går igenom något som är lite tuffare än den vanliga vardagen som nu tex.
När operationer är gjorda och jag börjar kunna röra på mig och inte har alltför ont, går på promenader, inte sover hela dagarna...så blir jag oharmonisk...Jag ser allt som borde göras hemma, börjar tänka på jobbet. Jag borde "åtminstone" klara av att läsa något på distans så jag gör något vettigt...
Samtidigt vet jag att jag inte kan ta tag i något just nu, för jag är helt slut efter att bara ha gått på en promenad.
Det är då det slår mig varför jag hamnar i denna oharmoni...
Jag får ingen bekräftelse på vad jag gör eller på vem jag är. Det är ju faktiskt det man får på jobbet för det mesta, av andra eller sig själv. Bekräftelse på jobbet kan ju faktiskt vara allt från att man får någon att skratta till att man själv tycker att man har gjort ett bra jobb med en arbetsuppgift. Jag menar alltså inte att jag har ett jobb där de bara strör rosor över mig ;)
Jag bekräftar ju inte mig själv heller med att tycka att jag har gjort ett bra jobb när jag har vilat, läst ut en bok eller sett någon dålig såpa på teven!
Återigen blir jag frustrerad över att jag inte har kommit längre i mitt tänk än såhär! Jag ser hur många runtomkring mig jagar efter bekräftelse och det finns en och annan som inte har självinsikten att de jagar...så när jag är medveten över min jakt på bekräftelse då borde jag kunna tänka annorlunda...
Så jag har en rätt tuff utmaning att jobba med, NU eller aldrig ;)
Ja, så rätt Anna. Känner igen mig. Vi är minsann ganska simpla varelser vi människor - och hjärnorna lite lättlurade. Kanske tur i oturen ändå?
SvaraRaderaVi människor är otroligt korkade varelser. Den enda skillnaden mellan oss och katter är att vi fått för oss att vi är smartare än dem, vilket vi inte alls är. (De däremot vet att de är smartare än oss, vilket antagligen ligger närmare sanningen.) Att intellektuellt veta hur man borde göra/tänka och att faktiskt lyckas ändra sitt beteende är två helt skilda saker och det är pga att många missar detta som jag har ett arbete. ;-) För att ändra sitt beteende måste man arbeta aktivt varje dag, med små steg, där var och ett för sig kan kännas rätt meningslösa men som tillsammans gör en enorm skillnad. Typ som med kondition; att springa en mil varje halvår ger sällan ett bättre flås.
SvaraRaderaDet är skönt att veta att man inte är ensam i sina tankar, bara vetskapen att man delar sina tankar underlättar...konstigt nog.
SvaraRaderaBra att "man" bidrar till arbete för alla psykologer och kuratorer också ;)
Skickar en KRAM på vägen....
SvaraRaderaDu är nog Norrläning inte bara av börd utan i själen också. Fyra gånger är för mycket och att kunna resonera och formulera sig i en blogg så starkt och samtidigt tryggt som Du gör är en gåva till oss andra som ännnu inte stått ansikte mot ansikte mot den sjukdom som vi någon gång drabbas av.
SvaraRaderaTänker på Dig
Tack Anders för ditt fina inlägg :)
Radera