Att få känna sig "normal" - trodde inte det var något för mig :o

Vad innebär det att vara "normal"?

För mig innefattar ordet normal vanligtvis mycket tvång, hinder och begränsningar ...det är så viktigt att man ska passa in och vara som alla andra och såklart enligt vett och etikett boken. Inte egentligen själv känna efter vad man innerst inne vill och tycker om...oavsett om andra runtomkring mig tycker om det eller inte. Det tar så mycket kraft och energi att våga sig utanför området "att vara normal". Ibland orkar jag och ibland inte...:)

Jag vet att jag kan irriterar de omkring mig som inte vill kännas vid "detta". Där man helt enkelt och helt ärligt tror att det man vill är exakt samma som alla andra vill. Jag tror verkligen inte att det är så...utan vi har blivit lärda att det är så det ska vara...:)

Men igår måste jag erkänna att var det en härlig känsla att jag fick känna mig "normal" för en stund. En lördag kväll och jag fick göra mig fin, gå ut, dricka bubbel, träffa härliga vänner.

...Ingen kunde se att jag har ont, stora ärr och sår, problem att röra höger armen, är sjuk...inte tänka på vad jag har framför eller bakom mig utan bara insupa den härlig känslan att bara vara Anna (i normaltillstånd ;) med fantastiskt goda vänner.

Ps. Tack för att ni fortfarande ställer upp på Orangino (mitt favoritspel)...ni lovade faktiskt mig en en ny omgång ;)
För er som inte har spelat Orangino...Gör det! Spelet är galet kul och man lär sig massor om varandra...och om sig själv ;)




Ett glas bubbel i goda vänners lag..."Ibland vill man bara vara sig själv (normal ;) för en stund" ;)