Nu har jag kravlat mig ur min grotta, kommit ur det svarta djupa hålet...
Jag är galet tacksam för denna resa har inte och är inte lika tuff som sist. Visst...jag mår tjuvtjockt, skakar och det fullkomligt kryper i kroppen på mig...Det maniska monstret har kommit fram! Om man aldrig har varit manisk eller i närheten till manisk tror jag inte, på riktigt, att det går beskriva med ord vad det är och hur det känns...
Men nära bekanta uppfattar oftast stämningsläget som abnormt och som en del av ett både riskabelt och konfliktpräglat beteende. Också den som är manisk kan uppleva sitt förhöjda stämningsläge som obehagligt, som en ökad nervositet....
Jag kan lova er att långtifrån alla upplever någon förhöjd sinnesstämning under sina manier. Tvärtom dominera kan alla de negativa sidorna dominera som en extrem oro, otillfredsställelse och otålighet... Jag tillhör den sistnämnda gruppen när jag är manisk av de hästdoser av kortison som jag måste äta.
Men återigen, det är enklare än förra gången och jag får sova några timmar per natt, vilket är helt ljuvligt underbart!
Jag har en mycket speciell vän som står mig väldigt nära...Och som har en ofantligt stor plats i mitt hjärta...Och som känner mig utan och innan...Ja, hon är min dagbok helt enkelt! Fick igår en fantastik härligt fin sjal som jag bara älskar (den tom doftade helt underbart)...av just min fina, fantastiska vän. Medföljande ett kort/brev med så många varma ord som jag alltid kommer att spara...och som jag kan ta fram när det är som jobbigast...
Jag har inte lärt mig knyta sjalar än, men träning ger färdighet. Se nedan för min första försök :)
Jag har då som sagt var fått besök av maniska monstret och det är fruktansvärt jobbigt när kroppen skakar, det bara kryper i kroppen...Kan inte sitta still helt enkelt. Men om man ska se det positiva i det så har jag städat ytteligare byråer och även alla badrumsskåp. Fint som sjutton! Det som jag dock lärde mig sen sist är att när kroppen har blivit lite mer drogfri så hittar jag ingenting :o
Men jag har hittat allt möjligt i skåp och lådor, se nedan...Gamla örhängen, solbrillor och en liten hatt. Detta kan väl fortfarande funka med en juste maxiklänning på franska rivieran, Paris eller Venezia? Tänk då mig drogri med snygg make också;)
Nu hoppas jag...att efter all ompyssling av min älskade mamma och styvfar, familj och vänner, presenter, varma ord, otroligt fantastiska vackra blommor (likt en brudbukett), se nedan, ....och efter manimonster städning...snart kan få sova lite och få må ännu bättre imorgon:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar