Twingly statistik

Twingly statistik

lördag 22 februari 2014

Möten

Det är någon mening med allt som händer! Jag tror starkt på det, har alltid gjort det och kommer förmodligen alltid att göra det. Ibland kan det såklart ta lite längre tid att förstå meningen med de olika händelserna...men de blir alltid...till slut...uppenbara!

Några goda erfarenheter (so far) som jag kommer att med mig på livets resa (och som jag faktiskt hade varit utan om jag inte fått bröstcancer) är:

  • Min fortsatta personliga utveckling i mental träning (tålamod har varit på agendan denna veckan) 
  • Ta mig tid med att träffa människor och träffa dem på riktigt!

Vikten av att våga släppa in nya och även gamla vänner är obetalbar. Att ta mig tiden och bara varit "här och nu", prata om "riktiga saker" såsom livet, om den här ***cancern...fuck cancer, bli peppad, glad, tacksam och berörd.

Självklart har det funnits tid (eller prioriterat tid) till allt oväsentligt också :)...för att befästa vad män tror att kvinnor alltid pratar om ;) ...kläder (vad har man för klänning på kommande bröllop?), smink (hur sminkar man sig om man tappar ögonbryn och ögonfransar...lösögonfransar och tatuera ögonbryn!), hår (peruker och extensions ;)

Möten med människor, oavsett en gammal kär vän eller en helt ny person/vän måste vara bland det häftigaste i livet!


Är jag sjuk?

Veckan har gått i rasande fart och jag har pendlat upp och ner i humör och ork.

Jag har ruggigt lite energi och är ofantligt trött, jag kan inte minnas att jag någonsin varit så här trött. Jag trodde i måndags att det var något allvarligt fel på mig (kan ju låta konstigt då bröstcancer är ju ett allvarligt fel ;), JAG kan väl omöjligtvis vara såhär trött en vecka efter en operation?

Jag blev dock snabbt lugnad då jag tog upp detta på ett av besöken på sjukhuset denna vecka.

Jag är tydligen helt normal...vad nu normal är ;) Det tar tydligen på krafterna att ha genomgått två omfattande operationer, man har ont och alla tankar och känslor tar också massor av energi.

Jag sa till min ssk att jag vill ju börja träna, funderat på ev. spinning (då behöver ju inte röra armarna), vill få tillbaka min kondis, vill boosta mig inför vad komma skall...men jag får sitta snällt i båten...för kroppen orkar tydligen inte med sånt...inte just nu iaf...

Oki...jag är inte sjuk...jag är helt "normal" eller tröttheten är helt "normal". 
Blir kanske galet att påstå att jag är "normal" ;) ;o

onsdag 12 februari 2014

Bekräftad - Mitt förhållningssätt till mina barn!

Jag vet inte när jag blev så bekräftad som jag blev igår på sjukhuset...och utan att jag presterade något utan "bara" för att jag är jag. Galet Häftigt!

Efter jag hade haft besök av min älskade tjejer så var det dags för att bli ompysslad (dessutom av en fantastisk snygg, ung, smart...brukar vanligtvis inte alls gilla såna unga människor :o ;) men hon var väl ok ;) av en ssk. Hon sa att hon hade träffat mina tjejer och tyckte de var så fina. Stolt mamma som jag är gick jag igång och berättade vad underbara de är...men rundade snabbt av med "fast jag är ju lite partisk". 

Hennes respons var, att hon var ju inte partisk (med glimten i ögat). Och hon hade ju faktiskt inte ens behövt säga att hon träffat dem :o Vidare berättade hon att hon hade lyssnat på hur jag hade pratat med tjejerna och att hon var imponerad över hur jag tog med dem "på min resa". Hon hade gjort sin C-uppsats just gällande föräldrars förhållningsätt vid cancer och död. Det blev en lång diskussion och jag blev så bekräftad med mina tankar om mitt förhållningssätt till mina tjejer. 

Ssk sa att det kan inbland också vara bra att barn också kan få möjlighet att prata med någon utanför familjen...jag berättade om BUP...vi fnissade båda två...Jag, att jag blir galet bekräftad i min mammaroll och hon för jag uppriktigt tycker att hon är en fantastisk ssk...och dessutom med en super cool tatuering...och jag som inte ens gillar tatueringar :o 

Jag kan tyvärr inte avslöja vad det är för tatuering för jag kanske vågar mig på en sådan någon gång, på ålderns höst, när jag sitter på "hemmet" och reflekterar över livet ;)


Genetisk nollvision - Skuld och skam

Idag verkar det en finnas övertro på vad vi kan kontrollera, att vi verkar tro att vi kan förebygga i stort sett allting genom personliga insatser. Livsstilsfrågor har fått en galen genomslagskraft, alla program, all marknadsföring om alla olika friskvårdsinsatser, att "vi blir vad vi äter" etc. medför att jag som individ, patient frågar mig själv "Vad har jag gjort för fel?" Mycket skuld och skam över att jag inte lyckats bättre, att jag har valt att få cancer för den fjärde gången...rätt korkat!

Ulf Pettersson, Professor i medicinsk genetik, skriver om just detta...Vi måste acceptera att ibland är det slumpen som styr och det är inget vi kan göra något åt det. Han ser också en ökad benägenhet hos patienter att skuldbelägga sig själva för sin ohälsa.

Någon nollvision där vi ska kunna förebygga ALLT tror Ulf Pettersson inte är möjlig.

Så vad återstår? Förmodligen att hitta ett förhållningssätt till hur man/jag svarar på dumma kommentarer och frågor från ovetande runtomkring mig och ff a tänka på de kloka orden som Ulf Pettersson sagt och skrivit...

Livet är som ett lotteri, spännande, roligt, härligt, kittlande, läskigt och ibland besvikelse. Eller för att citera Ulf Petterson "Livet kan i vissa avseenden liknas vid rysk roulette".


Rond 2 avklarad!

Operationen har gått bra, dvs enligt plan och jag har fått komma hem :)

Jag hann ha två möten med min läkare innan hemgång och jag har förmodligen en mer realistisk syn än efter förra operationen. Vi måste vänta och se vad provresultaten visar innan vi vet vad steg 3 innebär, dvs behövs en ytterligare operation eller kan efterbehandling påbörjas. Min kära läkares ord ekar i mitt huvud..."tung efterbehandling kan bli aktuell". Han har inte använt ordet "tung" innan och jag känner mig...trött...




söndag 9 februari 2014

Laddat om och ser fram emot morgondagens utmaning :)

Det har varit en vecka som pendlat upp och ner. Ska erkänna att veckan startade rätt grå...eller snarare mörkgrå ;)

Min första reaktion efter mitt besök hos min läkare (btw han kvalar fortfarande in i team "Annas Favoritläkare" ;) var att jag blev så ledsen och besviken, det kändes verkligen som ett bakslag och att jag stod på ruta noll igen. Många kloka runt omkring mig har sagt att "det är inte ruta noll"...men jag måste själv kunna känna och inse det också...vilket i ärlighetens namn tog några dagar. Jag gick och tänkte bittert "ja, man ska aldrig ta ut något i förskott (gäller såklart endast positiva händelser ;)", "såklart att det skulle vara just JAG som skulle ingå i de där procenten där snabbproven visade negativa resultat och sedan vid vidare undersökningar så gav det ändå utslag på spridning"..."Ja, så ska jag minsann ALDRIG tänka så något mer", "Nej nu är det slut med det...hrmm...etc"

Nu har jag tänkt på det s.k "bakslaget" på ett annat sätt (läs i slutet av veckan ;)...Jag tänker att det är ändå en faslig tur (skicklighet? ;) att jag var så positiv och blev lycklig över det resultat jag fick efter operationen, fick vara i min rosa fluffiga bubbla och bara njuta av det, där och då. Om jag hade varit negativ och inte tillåtit mig bli glad över det resultat, hade jag då haft någon energi inför de nya förutsättningarna och morgondagens operation?

Jag tror iaf att det var tack att min hyfsat positiva grundinställning som gjorde det möjligt att det endast blev några gråa dagar innan jag återigen fick lite sol på näsan.

Så nu kan jag säga (och verkligen mena och känna det) jag är långt ifrån ruta NOLL! Mer än så! Jag kan säga att jag har kommit en bra bit på vägen mot mitt mål, på faktiskt rätt kort tid :)

Imorgon är det då dags för en ny operation och jag känner mig mer redo än någonsin.

Wish me luck!


onsdag 5 februari 2014

Bakslag!

Igår var jag och träffade min läkare för att få besked om alla provsvar och vilken efterbehandling som väntade mig. 

Istället för att få information om efterbehandling fick jag infon om att de hade hittat en metastas i lymfkörteln och även elakartade celler i huden/bröstet som man inte kunnat se med blotta ögat under tidigare operation. 

Så jag ska in på en ytterligare operation nu på måndag. Jag hoppas att denna operationen kommer att gå bra och att man ska slippa en tredje operation...för då innebär det större ingrepp, hudtransplantationer etc.

Fotot nedan är taget på en promenad förra veckan, jag tyckte utsikten var så fascinerande där isen och himlen flöt ihop till en färgskala. Långt ute på isen kunde jag skymta några isseglare som kämpande med vinden, jag kunde nästan känna adrenalinet pumpa. Blev själv lite sugen att testa faktiskt :)

Idag så passar detta foto min sinneskänsla väldigt väl, solen skiner inte, det är inte nattsvart...men en rätt grå nyans rätt igenom. 

Jag känner jag mig rätt tagen, ledsen och måste nu försöka ta nya tag och tänka om inför måndagen.

söndag 2 februari 2014

Nytt datum och tankarna virvlar...

Alla provsvar har kommit och min läkare vill träffa mig tidigare än planerat, redan nu på tisdag istället för den 11 februari. Förmodligen, rent rutinmässigt, vill ssk ha bekräftat att jag har någon med mig på mötet.

Nu brottas jag med hur jag ska ta informationen, dvs att jag ska få besked tidigare än beräknat.

Det kan låta konstigt för många...att få en ändrad tid innebär väl "bara" att dr måste boka om tiden. Varför lägga någon tid och fundera på det? Men med mitt bagage så innebär snabba svar och tidigareläggning av besök något negativt...det är allvarligare än vad man har trott, vidare provtagning visade andra resultat än snabbprovsvaren, att jag måste ha någon med mig klingar alltid illa i mina öron...

Det känns som en evighet till tisdag. Mina känslor åker bergodalbana, från att vilja vara kvar i min rosa fluffiga lyckobubbla till ångestladdade svarta orosmoln där jag ser mig få cytostatika behandling och alla dess biverkningar.

Men jag har imorgon på mig också för att ladda energi och ändra mitt sinne till att gå dit och ta informationen på bästa möjliga sätt och vara "open minded" (precis som min kära dr vill att jag ska vara :)

Att få svar tidigare innebär ju faktiskt att jag har möjlighet att nå slutmålet snabbare än beräknat. 

Det är så jag ska fokusera! :)