Tänk vad en rosa väska kan göra!

Jag kan ju inte låta bli att bli överförtjust, ja rent av lycklig av fina saker... Jag vet att det kan vara provocerande... Jag "borde" ju vara maximalt lycklig, sådär lycklig så att det faktiskt inte går att bli lyckligare än vad jag är... För jag har ju inte cancer! :)

Men jag är, rent ut sagt, en skitjobbig och krävande person... Jag vill nämligen vara fullt frisk och så mottager jag också gärna fina presenter nu och då... ;)

Så jag blev så superduper glad och överraskad över den "lilla" goodiebagen på väg hem från "Tillsammans mot cancergalan" häromkvällen. (Ett tack för mitt/vårt bidrag till galan.)

Väskan var superläcker i fin glansig bubbelgumsrosa färg... När Fina Elenore (en av producenterna) gav den till mig tyckte jag faktiskt att den kändes lite tung och otymplig och funderade på om den var/är så smidig att resa med?... Men tänkte att; "hur som haver, min stora tjej lär ju bara älska den och huvudsaken är ju att den blir använd"...

Men inte konstigt att den var tung, den var ju fullproppad av alla möjliga läckerheter! :o :)

Och jag kan lova att denna väska kommer passa mig perfekt på alla framtida resor! ;)

Miljoner Tack!

Jag är så imponerad över ALLA som har jobbat/varit delaktiga med #tillsammansmotcancer. Jag har aldrig varit med om ett sådant engagemang och teamkänsla någonsin... Tror jag.

I samband med att jag/vi valde att delge min/vår story innebar det möten med nya intressanta och härliga människor. Från dag 1 har de behandlat mig som en prinsessa... Ja, eller som drottning om ni ska vara petnoga (låter så gammalt bara...) och mina tjejer som prinsessor. ;)

Jag inser att jag är en person som "reder mig själv" och ofta tar rollen som projektledare, på gott och ont. ;).

Men nu har jag, som sagt var, varit på andra sidan... Jag har blivit ompysslad och omhuldad... Och det har varit minst sagt annorlunda, omtumlande och konstigt... Samtidigt fantastiskt härligt och jag kanske har haft ett större behov av att bli ompysslad än jag någonsin kunde tro! :o

Jag har kunnat lägga min energi på tankar, funderingar, reflektioner, att bara få vara och tillåta mig känna det jag känner. Att det är ok att faktiskt få vara ledsen. Att det är ok att erkänna att livet är inte alltid en dans på rosor...

Det kanske är en nödvändighet att tillåta sig bli "omhändertagen" för att man ska orka berätta sin story... :)

Och WOW, vad alla bidrog, helt galet! Känner mig varm i hjärtat. :)

 
 

TACK!

Imorgon tar jag examen!

Imorgon är det "Tillsammans mot cancergalan" på Cirkus. Jag hoppas att Ni tittar och stödjer kampen mot cancer! :)

På köpet kan Du också få se ett litet inslag om min resa... (Se länken nedan) Jag har full förståelse om Ni tycker att jag är fånig... Rentav störtfånig som sitter och gråter framför kameran och sedan vill jag att ni ska titta på eländet också... :o

Men jag ser "tillsammans mot cancergalan" lite som min avslutningsfest. I morgon tar examen! :)

Det är lite vemodigt och samtidigt helt fantastiskt spännande och underbart... Nu släpper jag taget om sjukdomar och elände, sjukhusen, alla mina trygga, fina läkare och sjuksköterskor och beger mig ut i riktiga världen. Imorgon kommer jag skåla ut det gamla och in det nya.

The best is yet to come! :)
 #tillsammansmotcancer

http://www.youtube.com/watch?v=rwsk8LpSCcU&list=UUyRDvl5au7MCMmu6iFUHAPw&feature=player_embedded

Fira med mig imorgon!

Skål! :)‪

In your face!

Wow wow wow, vilken galet duktig make-up artist jag blev sminkad av i samband med inspelningen "Tillsammans mot cancer". Carina Nilsson... Supergullig tjej som också har haft bröstcancer och vi har gått och går igenom samma behandling. Carina förstod exakt vad jag menade när jag beskrev mina galna svett attacker och andra bieffekter av alla de gifter som min kropp har kämpat och kämpar emot.

...Och galet snygg var hon också. Brukar ju inte gilla "såna"...;) Men jag måste ju erkänna att hon var hon var ju galet trevlig också så... Ja, jag erkänner, jag gillade henne.

Och hon har en underbart härlig blogg också som ni bara måste kolla in! http://bloggar.aftonbladet.se/inyourface/carina-nilsson



Såklart hon heter Carina! Hon är ju bara föööör vacker. (Carina=söt på italienska :) )

Jag var in heaven! Så mycket härligt smink!

Lovely!

Arbetet bakom "Tillsammans mot cancer"

Wow, vilka nya insikter och erfarenheter jag har fått på kort tid.

Jag har tagit av mig skygglapparna och ser med nyfikenhet på den spännande omgivningen och alla härliga människor runtomkring mig. Låter lite som hallelulja stämning här hemma... :o Jag lovar att jag kommer lugna ner mig snart och bli lite mer "normal" och som förut. Kommer osökt att tänka på en härlig kommentar som jag fick av en vän när jag var orolig över att jag skulle bli deprimerad av hormonmedicinen jag äter. "Anna, det gör väl inget om du blir lite deprimerad, då kommer du ner på vår nivå... vi som har "vanliga normal Svensson" humör liksom. ;)"

Men som sagt var, no worries. Det kommer dagar då jag kommer att fundera över vad meningen med livet är är... Det går upp och det går ner. :)

Stor eloge för det arbete som Meter lägger ned på "Tillsammans mot cancer galan", vilka fantastiska människor (hjärta och själ) och vilken kompetens de besitter. Jag är på riktigt väldigt imponerad!

Min stund framför kameran. :)

Världens coolaste producent, Elenore. :)

Helt underbart film team. Vet inte hur de lyckades... Men jag stod verkligen och asgarvade framför kameran. :o

Det var då här som jag spelades in! :) En annorlunda och spännande "arbetsplats". :)

En rosa månad

"Oktober är en rosa månad. En månad då vi tar gemensamma krafttag mot bröstcancer, som är den vanligaste cancerformen hos kvinnor... Hur mycket vet du egentligen om dina bröst? I senaste numret av Womens Health får du en snabb kurs i bröstologi..." Womens Health, oktober 2014

Jag vill slå ett extra slag för Womens Health denna månad. De har gjort ett stort härligt inslag om bröst. :)

... Och jag har blivit intervjuad... :) Förmodligen för att jag är såååå rosa... ;)

Galet läskigt samtidigt häftigt annorlunda och bra!

Har träffat producenten för "Tillsammans mot cancer", min nya kompis, Jens igen. :)

Denna gång för att få se reportaget som de har gjort om mig och min familj. Det var riktigt galet läskigt att höra sig själv prata, agera (skallig, utan ögonfransar, lite kortison hull och trots hullet... rynkig! :o ) och t.o.m. gråta i TV-rutan.

När jag tittade på inslaget blev jag rörd och tagen... Så konstigt egentligen. Det är ju inte så att jag inte vet vad som jag har varit med om/berättat under intervjun... Och ändå...

Jens frågade mig vad jag tyckte om reportaget... Mitt spontana svar var "Ja, den där tjejen har gått igenom en hel del" ... Så började jag fnissa, förstod att det lät galet att jag pratade om mig själv i tredje person. Men det var en bara en konstig känsla av att se sig själv på det viset.

Sedan började jag såklart att bubbla om hur jag såg ut, en det ena en det andra...suck... gamla ränder går aldrig ur.. : o

Det var då Jens blev min kompis på riktigt, han visste vad han skulle säga han. ;) "Anna, du gråter ju skitsnyggt ju!"

Och med de orden stapplade jag super nöjd ut från Meters härligt kreativa lokaler... :)

Och ja, det behövs inte mycket för att göra mig nöjd! ;)