Måste erkänna att jag var lite nervös inför träningspasset. Hade ett svagt minne att just detta pass var galet jobbigt... Och då var det t.o.m. utan cytostatika rester i kroppen och inte mitt i någon strålbehandlingsfas. Men lovade mig själv att jag skulle vara snäll mot mig själv, lyssna på min kropp och träna på den nivå som min kropp tyckte var lämplig.
Men så är det just detta med kommunikation, hur svårt är det inte!
Kroppen kommunicerade inte vad som skulle vara en lämplig nivå, inte ett ord!... Måste ha pratat väldigt luddigt i så fall...
... Inte förrän passet övergick till stretching! Då började kommunikationen... helt plötsligt blev kroppen väldigt talkative! ;) Hade blodsmak i munnen, var totalt genomsvettig och skakade som ett asplöv...
Då min kropp (i vissa lägen) är fullkomligt kass på att kommunicera (i rätt tid), har jag själv tagit beslutet att jag ska fortsätta med yoga och pilates och ta det lite lugnare med näradödenträningspassen.
Sen när jag blir starkare... Då blir det åka av. ;)
 |
| Mina nya snygga träningsskor! |
 |
| Jag, nervös inför vad som komma skall! ;) |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar