Twingly statistik

Twingly statistik

onsdag 12 november 2014

Kan du så kan jag!

Jag sitter vid ett bord i en fylld restaurang med okända nya spännande människor. Det är ett härligt sorl i restaurangen och jag mår bra, känner mig riktigt harmonisk och glad. Maten serveras och det ser ljuvligt ut, fisken ser perfekt tillagad ut, sådär som att den bara kommer trilla isär och smälta i munnen... Här sitter jag och försöker ta in allt, vara här och nu och bara njuta...

Jag avbryts av en fråga... och svarar snabbt; "Nej, jag har precis kommit tillbaka efter tuffa cellgiftbehandlingar därav min frisyr". Jag ler avväpnande, jag tycker det är så skönt att ha möjlighet att berätta varför jag ser ut som jag gör.

Vi pratar om väder och vind och det utvecklas till ett riktigt samtal...

Plötsligt säger kvinnan mitt emot mig; "Kan du så kan jag!" Och sliter av sig sin peruken, slänger ner den i sin handväska och utbrister; "Oj, så skönt det är att vara utan!"

Underbart, härligt och befriande!




Idag blev det en härlig långpromenad i skogen.
Gör gott för själen. :)







4 kommentarer:

  1. SKOLPROJEKT OM CANCER18 november 2014 kl. 05:21

    Hej! Vi är två tjejer som går vårt sista år på gymnasiet och håller nu på med vårt gymnasiearbete. Arbetet handlar om ämnet cancer och det vi ska göra i arbetet är att göra en film och i den så ska vi intervjua ett antal personer som har varit med om cancer på ett närmare håll. Anledningen till att vi vill göra en film är för att sen visa upp den för folk och på så sätt få upp ännu mer av ämnet cancer.

    Vi har läst lite av din blogg och vi blir väldigt berörda av din historia. Du får jättegärna mejla oss så vi kan berätta mer om arbetet och dessutom komma överens om något som känns okej för dig om detta är något som du skulle vilja medverka i. Vi skulle bli väldigt tacksamma om du skulle vilja bidra med din historia i vår film. Med vänliga hälsningar Elin och Fanny.

    Email: sa12.elin.by@nykopingsgymnasium.com

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej! Vad glad jag blir att höra att ni gör ett sådant arbete. Cancer är en läskig sjukdom och faktiskt är det, än idag, många som tycker det är obehagligt ämne och vill helst inte prata om det. Jag tycker det är viktigt att lyfta upp denna sjukdom och belysa den. Man är den man är även om man drabbas av cancer. Jag mailar er så hörs vi vidare. Många varma hälsningar
      Anna

      Radera
  2. Jag har inte vågat skaffa peruk än. Haha hur kan man vara rädd för det? Men nu på vintern är det ju legalt att ha på sig snygga mössor...
    Jag blev ganska nyligen diagnostiserad med akut lymfatisk leukemi och jag finner styrka i din blogg... Du skriver om ett tungt ämne och ändå kan du skriva så att man ibland sitter och skrattar för sig själv :)
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Tove,
      Tack Tove, för ditt härliga inlägg! Jag blir jätte glad att jag kan locka till skratt. :) Man måste försöka att hitta/locka fram skrattet när livet är jobbigt. Jag tror att du säkert urläcker i mössa och även utan. Vem vet, du kanske väljer att vara utan peruk. Huvudsaken att du gör det som känns bra för dig. Finns ju inga rätt och fel. :)
      Massor med kramar
      Anna

      Radera