Jag har varit i Helvetet och vänt

Det var en helt overklig underbar känsla när jag gick ifrån Onkologens behandlingsrum i fredags.

Det var den absolut sista gången jag bröts ned av dessa avskyvärda hemska gifterna. Jag kommer inte ligga i någon av deras patient sängar mer, inte få cellgift i poth-a-cathen, inte behöva glufsa salta pinnar och kex för att mota Olle (=illamåendet) i grind...Sista cellgiftbehandlingen är verkligen avklarad!

När jag kom hem från sjukhuset skålade vi i bubbel (viktigt moment att göra innan biverkningarna skulle hinna kicka in ;) och jag kände en stund av lugn och harmoni.

Sedan kom högtrycket, den stilla tryckande heta värmen och biverkningarna tog fart en efter en...Jag kan inte med ord beskriva hur sjuk jag har varit, vilka panikkänslor jag har haft, jag har haft svårt att andas, tappat känsel i fingrar och tår, värk, smärtor, slemhinnorna är helt förstörda och jag har tappat alla smaker...listan är lång men jag väljer att sätta punkt för dem just nu.

Jag bad min man, snälla, baxa upp mig på båten, jag måste ut, jag måste få luft, jag måste kunna andas!....

Så fort vi kom ut på havet la sig paniken...Jag kunde andas igen, jag fick luft!

Jag är lycklig, sista cellgiftbehandlingen är avklarad och Jag lever!