Helgen bestod såklart av en hejdundrande möhippa med många härliga skratt, glädjetårar, allvar och spännande diskussioner. Summa summarum, jag fick uppleva ofantligt mycket kärlek och glädje!
Hippan bestämdes för länge sedan och i min värld i planeringsfasen såg jag framför mig en "normal Anna" full med energi, med hår (möjligtvis med lite extensions), ögonfransar och all in både gällande aktiviteter och också party till gryningen.
Nu var ju inte verkligheten riktigt som jag hade sett den framför mig. Jag var och är ofantligt trött, sliten och kände att jag faktiskt var lite nervös inför krogbesöket!
Att gå på krogen (som jag vanligtvis älskar, jag brukade vara den där personen som "hjälper till" med stängningarna) och se ut som jag ser ut idag! På något sätt var och är jag fortfarande rädd att det kan komma någon elak kommentar om hur jag ser ut... Ja ni vet, sanningen brukar man ju få höra av barn och fulla...
Så när allt packades till hippan åkte peruken med… :o
Peruken, den som jag aldrig har använt för att det känns som jag är utklädd redo för att marschera iväg på första bästa maskerad. Peruken som står för det som jag är så emot... Jag vill kunna stå för att jag är jag, oavsett hår eller inte. Jag vill inte behöva gömma mig.
Men så tänkte jag… Jag behöver ju inte alltid vara så jobbigt principfast. Herregud, det är ju bara en peruk och den behöver väl inte stå för något stort ställningstagande. Go with the flow och ha kul!
Så trötta men härligt sprudlande lyckliga svansade vi iväg till krogen. Vi drack rosa bubbliga spritsiga drinkar och slängde våra lurviga (nja, mina är ju inte så lurviga faktiskt... :)
Killarna och männen spanade in mig som aldrig förr och skulle snicksnacka i baren. Bekräftelsen och uppmärksamheten var såklart kul, men phu... enough is enough. ;)
Helt plötsligt mötte jag en skallig dam och ryggade omedvetet bakåt. Oj, hon utmärkte sig verkligen på krogen!
Började fnissa gott åt min egen spegelbild. Jag hade såklart glömt att ta på mig peruken när vi skulle iväg till krogen. Ja, inte konstigt att alla spanade in mig, att jag fick så många fina leenden, att killen i baren ville prata med mig om meningen med livet. Till råga på allt så hade jag såklart glömt bröstprotesen hemma... Vilket förklarar de trånande blickarna i urringningen… ;)
Jag tittade länge på mig själv i spegeln och tänkte - Är jag dumdristig, modig eller spritt språngande galen som alltid ska försöka tänja på gränserna?
Jag beslutade just då att jag var modig och spatserade med bestämda steg ut på dansgolvet igen. :)
 |
| Lite suddigt foto... Vill dock förtydliga att det var inte vi! ;) Skalliga damen till höger, ja det är ju jag då. ;) http://intressant.se/intressant |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar